tisdag 27 januari 2009

Regelbundna besök / Regular visitors


Januari lider mot sitt slut och då tilltar snöandet! Jag längtar ju efter våren! Men ungarna gillar snön och allt som man kan göra med den.


January is almost over and we get moore and moore snow! I´m longing for spring! But the kids love to play in the snow.



Snöhäst... /Snowhorse...



Snöbubbe.../ Snowman...



När ungarna kommer in alldeles dyngsura så kommer trädgårdens regelbundna besökare fram...

When the kids are all wet and come in the regular visitors in my garden comes out...


Jag vet att jag la undan den här någonstans!....

I know I put it here somewhere!....


Mwgphh!.....

No translation needed!....



Däääär var den!...

Theeeeeere it was!....


Nä nu kollar jag in grannens bord ...där verkar det finnas mycket gott!...

Neee...I´ll go and check the neighbours table...I think I will find a lot of goodies there!...



OK!...Jag kommer efter!....

OK!...I´ll join You!...


Ungar gillar snön som sagt men jag hoppas på våren!
Har du kollat in OWOH förresten...över 650 deltagare från hela världen...OTROLIGT! Man kan fortfarande följa med på Zigenarkaravanen...fram till den 3:e februari går det att anmäla sig.
Jag har fortfarande en hel del bloggar att kolla igenom!

The kids love the snow but I´m hoping for spring!
Have You checked out the OWOH event?...over 650 participants from all over the globe! UNBELIEVABLE! You can still join the Gypsy caravan...till the 3´rd of february.
I still have a lot of blogs to check out!


Roligt att du tittade in! VÄLKOMMEN ÅTER, VI SES!
Lovely that You dropped by! WELCOME BACK, I´LL SEE YOU!

fredag 23 januari 2009

Siri... Kapitel 4 / Siri..Chapter 4



Jisses, den här sagan som bara skulle bli en kortis, den bara växer fast jag försöker hålla den kort! Nåja vi får väl se var den slutar...men inte än!. Det är ju så roligt att skriva (det blir sent på kvällarna kan jag säga!) och när man får en kommentar eller två går det ännu lättare...det är välkommet! Vad gäller One World One Heart tillställningen så blir jag överväldigad av alla kommentarer...Tack! Jag kommer att komplettera med mer godsaker..snart!

Annars får jag önska en trevlig helg (trots influensa och annat som härjar..fråga mig ...allihop här har den!)

Så varsågod här är kapitel 4 av Siri och den vita vargen!

Kapitel 1 kan du läsa: här

Kapitel 2 ...här

Kapitel 3...här

Gosh, this fairytale was supposed to be a short one, but it just grows regardless of me trying to keep it short! Well, we will have to see how it´s going to end...but not now! It´s so fun to write (it´s late before I go to bed I can tell You!) and when I get a comment or two it´s even more fun...they are very welcome! And regarding the One World One Heart event I´m owerwhelmed by all the comments...Thanks! I will be adding moore goodies...soon!

Otherwise I wish You all a pleasant weekend (despite the flue and other things that are travelling around here...ask me..all of us here have got it!) And to all of You in the US Congrats to Your new president! ..Finally!

So here You are..chapter 4 of Siri and the white wolf ! Just scroll down to the english part.

You can read chaper 1: here

chapter 2 ...here

chapter 3...here.

Kapitel 4/
Hoppet dör aldrig…


Grenarna rev henne i håret. Siri sprang med fiolen i ena näven och den andra handen framför sig, plöjande sig en väg genom buskagen. Tårarna rann i en strid ström ner för kinderna, snart var hon tvungen att stanna eftersom hon inte såg något. När Siri till slut såg upp märkte hon att hon inte alls kände igen sig, så här långt bort hade hon aldrig varit förut. Rädslan kom krypande, snart skulle det ju mörkna alldeles. Hårt kramande om fiolen gick hon fram till en sten och satte sig.

”Mamma” viskade hon tyst för sig själv. Men om inte Wilda var hennes mamma, vem var det då?
”Min mamma, du är visst min mamma…bara min!” sa Siri hulkande för sig självt. Nu kände hon plötsligt sig väldigt ensam och längtade fruktansvärt efter att få krypa ihop i Wildas knä, borra in huvudet i alla hennes lockar. Snyftande såg hon sig omkring.
”Jag vill hem!..Men vilken väg skall jag ta?”
Ett prasslande i buskaget fick henne plötsligt att dra efter andan och stelna till.
”Vem där?” viskade Siri nästan ljudlöst och vände sig mycket sakta om.


I skogen gick Wilda av och an. Utom sig av oro beslöt hon sig för att ta hjälp. Hon fick tag i grodan Henry, Siris bästa vän som blev mycket förfärad av att höra om Siris försvinnande.
”Vad skall jag ta mig till?” suckade Wilda och såg vädjande på Henry.
”Jahap, ojoj! Nu krävs goda råd minsann.” Henry kliade sig på hakan. ”Vi behöver nog hjälp av någon som kan spåra upp Siri. Jahap det tror jag minsann. Vi kanske skall höra med Chinook?” sa Henry och såg frågande på Wilda med blinkande ögon.
Wildas ansikte lyste upp. ”Du är ett geni Henry!” Henry log och rodnade blygt.

Hon kallade till sig Chinook, en stor och respektingivande ledarhanne i en flock gråvargar som uppehöll sig i närheten av deras hem. Vargarna kände väl till både Wilda och Siri. Chinook lovade att med flockens hjälp söka reda på lilla Siri.


--------


Louisa förde den svarta slöjan åt sidan, handen på fönstret där fingrarna sakta följde regndropparnas väg nedåt. Äntligen var hon fri. Sju år hade förflutit. Sju år av kärlekslöst äktenskap och sorg. Hon ryste vid tanken. Sakta satte hon sig, knäppte upp klänningslivet lite och drog ett djupt andetag. Fri…det kändes så overkligt, hon smakade på ordet. Hennes blick landade i spegeln. Hon tog loss hårpinnarna ,tog av slöjan och skakade på huvudet så de mahognyfärgade lockarna föll ned på axlarna. Hon såg fortfarande bra ut, man kunde till och med kalla henne för vacker.

Sorgen hade aldrig lämnat henne, den fanns i bröstet som en sten. Visst, med åren hade det blivit lättare att andas men hoppet vägrade lämna hennes hjärta. Varje gång hon såg ett barn i samma ålder som Siri kunde hon inte låta bli att stanna och titta, prata och skoja. Hon blev känd för att vara mycket barnkär. Men det pratades också om allt det andra. Hur hon inte kunde få barn själv, jodå det var hennes makes fel.

Äktenskapet var från början dömt att misslyckas. Louisa som i sitt hjärta älskade en annan kunde aldrig förlika sig med att ha blivit bortgift med en man som hennes styvfar hade valt ut åt henne. Det senaste året blev maken mycket sjuk och blev sängliggandes mest hela tiden. Louisa såg sin möjlighet och kallade i hemlighet till sig en av sina personliga vakter som hon kände förtroende för. Hon gav honom i uppgift att med alla medel och stor diskretion börja forska i hennes barns bortförande. Efter mycket sökande, många turer och nedslående rapporter fick de plötsligt tag i hustrun till den vakt som red till skogs med Louisas barn. Vakten avled för tre år sedan i svårartad lungsot men hade på sin dödsbädd viskat i hustruns öra om den dagen i skogen. Minnena från bortrövandet hade plågat honom om nätterna. Hustrun, en liten sliten kvinna klädd i mörka lappade kläder, vittnade om hur hennes man blivit av med sitt jobb. Han blev misshandlad, hotad och tvingad till tystnad av Louisas Styvfars närmaste män. I fattigdom hade de levt sina liv i fruktan.
Upplyft och hoppfull över dessa upplysningar belönade hon hustrun rikligt och lovade henne beskydd.



”Siri…” Louisa viskade ömt hennes namn. “ Jag har aldrig slutat hoppas! Jag vet att du lever!”
När maken avled hade Louisa redan förberett sin avfärd mot byn där hon en gång födde sin dotter under stora smärtor. Hon slöt sina ögon och tänkte på hur smärtan att mista sitt barn nog var mycket större. Nu skulle hon med egna ögon se byn igen och ta sig in i skogen till det lilla huset som vaktens hustru berättat om. Redan nästa dag avreste Louisa med några av sina närmaste vakter till byn.
”Åh!…” Louisa såg ut genom vagnsfönstret och knäppte sina händer. Hon kunde knappt bärga sig.



Chapter 4/
Hope never dies…


The treebranches teared her hair. Siri ran with the violin in one hand and the other infront of her as a shield ploughing her way through the shrubs. The tears fell on her cheeks in a swift stream, soon she had to stop, The tears made it impossible to see anything. When she finally looked up she discovered herself beeing lost. She had never been this far before. The fear came crawling up here back, it was going to be dark soon. She held the violin tight in her arms and sat down on a big stone.

”Mummy” she whispered silently to herself. But if Wilda wasn´t her mother, who was it then?
”My mummy, You ARE my mummy…just mine!” Siri said and sobbed. Suddenly she felt very alone and longed terribly much for sitting on Wildas lap, hiding her head in all the soft curls. She cried and looked around
“ I wan´t to go home! But which way?”
The sound of rustling leaves made her hold her breath and stiffen.
“Who´s there?” Siri whispered almost soundless and slowly turned around.

-----


In the forrest Wilda walked back and forth. Beside herself of worry she decided to get some help. She went to see Henry the frog, Siris best friend. He was very concerned hearing about the dissapearance of Siri.
“What am I going to do?” Wilda sighed and looked appealingly on him.
“Whoopsi, oh my oh my ! A piece of good advice is just what we need” Henry scratched his chin. “ we will need help from someone who can trace our Siri. Oh my… that is what I think. Perhaps we could ask Chinook? Henry said and looked at Wilda blinking his eyes.

Wildas face shined as she said “ You´re a genius Henry!” Henry blushed with a shy smile.
She called for Chinook, a grand magnificent alfamale , the leader of a flock of greywolves that lived near their home. The wolves were very familiar with both Wilda and Siri. Chinook promised to immediately start tracing for little Siri with the help of the others in the flock.




------


Louisa pulled the black veil aside, her hand on the window where her fingers followed the path of the raindrops. At last she was free. Seven years had passed. Seven years of greaf and a marriage without love. She shivered by the thought. Slowly she sat down, opened the dress a little by the waist and took a deep breath. Free…it felt so unreal, she tasted the word. Her eyes landed in the mirror. She removed the hairpins, took of the veil and shook her head so the mahogny coloured curles danced on to her shoulders. She was still good looking. You could even say she was beautiful.

The greaf had never left her, it was there like a stone in her chest. Sure, with the years passing it had become easier to breathe but the hope refused to leave her heart. Every time she saw a child the same age as Siri she couldn´t stop herself from looking, talking and playing with the child. She became known as a woman loving children. But they talked about the other things too. How she was unable to bear children herself. Oh yes and that was her husbands fault, everybody knew that.

The marriage was doomed to failure from the beginning. Louisa who in her heart loved another could never come to terms with being married to a man that her stepfather had chosen for her. The latest year her husband had become very ill and spent most of his time in bed.

Louisa saw an opportunity and secretly called for one of her personal guards whom she could trust. She asked him to, with all the means and complete confidentiality, look into the circumstances of her childs abduction .

After a lot of research, many turnes and disheartening results they suddenly found the wife of the guard who rode off with Louisas child. The guard deceased three years ago from a sevear tuberculosis but on his deathbed he had whispered in his wifes ear all about that day in the forrest. The memories of the abduction had tormented him in his sleep. The wife, a tiny worn woman dressed in dark mended clothes, told them all about how her husband lost his job. He was beaten, threatened and forced to silence by Louisas stepfathers closest men. The last years they had lived in poverty and fear for their lives.
Excited and with new hope in her heart over these informations she rewarded the wife in plenty and promised her protection.

”Siri…” Louisa whispered her name gently. ” I have never given up hope! I know You are alive! I just know it!”



When her husband finally passed away Luoisa had already prepared for her journey back to the village where she gave birth to Siri under great pain. She closed her eyes and thought about how much greater the pain of her loosing the child was. Now she was going to see the village again with her own eyes and travel into the forrest to the little house that the guards wife had told her about. Already the next day she left with a couple of her closest guards.

“Oh!” Louisa looked through the window of the carriage and folded her hands. She could hardly wait.

....

Fortsättning följer....! Välkommen tillbaka. Vi ses!
To be continued....! Welcome back! I´ll see You!





Creditlist: All text and own photos copyright Liisa at Ottilias Veranda. The coverpicture is a digital collage made by Liisa with a background image from DCWV "The once upon a time stack". Louisa and Wilda are dolls made by Alexandra Koukinova blended into a digital collage by Liisa. The horse carriage picture is from the internet and remaid digitally. The wolf pictures are from http://www.firstpeople.us/ . All other photos by Liisa.

måndag 19 januari 2009

One World One Heart Giveaway 2009!! Updated!







UPDATE!! Så många kommentarer! Tack!! Då vill jag ge bort mera saker! / SO many comments! Thanks!! I want to giveaway some more goodies!


My Giveaway! Den här godisgömman a´la Ottilias Veranda vill jag ge bort! Uppdaterat: Ett handgjort halsband och ett hjärta att pynta med! Nu är det dags igen! Jag var med förra året och det var fantastiskt kul! Man träffar så otroligt mycket nya människor och bloggar som man aldrig skulle ha hittat annars. Har du möjlighet så var med du också! Klicka bara på loggan så kommer du till Lisa Swifkas (A whimsical Bohemian) särskilda blogg för detta ändamålet. Där kan du läsa hur det går till att delta. Där finns också en lista över alla deltagare som kommer att fyllas på under tiden.

This is my Giveaway: A candy cone a´la Ottilias Veranda! Update: A handmade necklage and a heart ornament are added! It´s time again! I participated last year and it was great fun! You get to meet so many new people and blogs You never thought existed! Come on and join You too! Just click on the logo and You will be redirected to Lisa Swifkas (A whimsical Bohemian) special blog about this event. There You can read all about how to join! There is also a list over all the participants and the list will grow I´m sure during these days.


Photo

För att Vinna:

One World One Heart Giveaway! Jag kommer att ge bort en godisgömma som jag gjort. Allt man behöver göra för att vinna den är att :

1.Vara aktiv bloggare
2. Lämna en kommentar på denna post före den 12:e febr. med möjlighet för mig att kontakta dig om du vinner .

Det är allt! Denna giveaway pågår till och med den 12:e februari 2009 kl 18:00 svensk tid. Jag kommer att tillkännage vinnaren 22.00 tosdagen den 12:e februari.

To win:

One World One Heart Giveaway! I will be giving away this handmade candy cone made by me. All You have to do to win is the following:

1. Be an active blogger
2. Leave a comment on this post before febr. 12, with a possibility for me to contact You if You win.

That´s all! This Giveaway is active between jan 19´th - febr 12´th. I will announce the winner at 22.00 (swedish time) on thursday the 12´th of february.

Giveaway 1: En karamellgömma "Vintage Girl" med glitter, gamla spetsar och band , uppgängd i järntråd. Konans längd ca 26 cm. Exklusivt handgjord för denna utlottning av Liisa på Ottilias Veranda!
Denna exlusivt handgjorda godisgömma kan bli din! Vill du ha den? Skriv då en kommentar längst ner på denna post med möjlighet för mig att kontakta dig. Beroende på antalet kommentarer kommer jag att komplettera med fler gåvor att ge bort! Jag kommer då att uppdatera denna post med flera bilder!

Giveaway 1: A Cone for sweets "Vintage Girl" with glassglitter, old laces and trims, hanging on steel wire. The length of the cone is aprox 26 cm. Exclusive and handmade for this giveaway by Liisa at Ottilias Veranda!
This exclusive handmade candy cone can be Yours! Do You want it? Write a comment at the end of this post with a possibility for me to contact You. Depending on the numbers of comments I get I will give away more goodies! I will then update this post with more pictures!

UPDATE!!

Giveaway 2:




Ett handgjort halssmycke "Geisha" gjort av mig. Den kommer med ett handfärgat band. Lycklig vinnare nummer 2 får den!

A handmade necklage " Geisha" made by me. It comes with a handdyed ribbon. Lucky winner number 2 gets this!


Giveaway 3:



Ett hjärta att pynta med går till lycklig vinnare nummer 3!



A Heart ornament to decorate with goes to lucky winner number 3!

Lämna en kommentar så kanske du vinner!!
Leave a comment and perhaps You will be the winner!

Glöm inte att läsa vidare på min saga här: "Siri och den vita vargen" , en pågående "on-line" berättelse som jag skriver för denna blogg. Nästa kapitel kommer inom kort!!
Don´t forget to read the new chapter of my new fairytale here:"Siri and the white wolf" , an ongoing "on-line" story I´m writing for this blog. The next chapter will be posted very soon!!


Lycka till! Varmt Välkommen tillbaka! Vi ses!! / Good Luck! Please come and visit again! I´ll seeYou!

Nu är de stängt för Kommentarer! Vinnaren publiceras 12/2 efter kl 22.00.

Comments are now closed! The winner will be announced 12/2 after 22.00 pm.

lördag 10 januari 2009

Siri... Kapitel 3/ Siri..Chapter 3


Alla helger är förbi och man är tillbaka den vanliga jobb-dagis-skola-laga mat- lunken. Hyacinterna är hopplöst överblommade och granen i gillestugan har sett sina bästa dagar. Den har fått nåd tack vare barnen som inte vill skiljas från den. Men i morgon åker den ut! Nu längtar jag efter ljuset och nya krafter! Faktiskt känns det som en inre rening när julen städas ut och man får plocka in nya fräscha blommor. Det känns som om det nya året , finans- och krigs kriser till trots, faktiskt kommer att föra med sig en hel del nya kreativa ideer i mitt liv! Känns spännande!

I dag har jag fortsatt på min lilla saga. Här kommer kapitel 3 ...håll till godo!

Du kan läsa kapitel 1 här

och kapitel 2 här


All holidays are over and I´m back in the squirrel wheel with work-kindergarte-school-home to prepare dinner run. The hyacinths have withered and the christmastree has seen better days. It´s still here beacuse the children don´t want to get rid of it. But tomorrow it´s moving out! I long for the light and new beginnings! It actually feels like an inner cleaning of the soul when the christmas is cleaned away and the first fresh boquet of tulips arrives. It feels like this new year, despite the financial and war crisis, will bring a lot of new creative ideas into my life! Feels exiting!

Today I have completed another chapter of my little story. This is chapter 3 , scroll down to the english part... enjoy!

You can read chapter 1 here

and chapter 2 here





Kapitel 3/

Guld medaljongen


“Mamma?” Siri petade i maten och såg fundersam ut ”var är min pappa egentligen?”
Wilda tappade diskborsten i baljan. Hon hade väntat på den här frågan. Hon hade kanske inte trott att den skulle komma just nu, men hon visste att Siri en dag skulle undra.
”Älskling, det har jag ju berättat för dig ” Wilda vände sig sakta om mot Siri. I ljusskenet från fönstret lyste hennes långa lockiga hår som en gloria. Wilda hade levt hela sitt liv i skogen och trivts bra med det. Hon hade många vänner bland älvor, troll och häxor. Själv avskydde Wilda ordet häxa, hon föredrog att kalla dem för kloka gummor. Det var bara människorna i byn som envisades med att skrämma bort dem av rädsla för deras trollkonster. Wilda hade själv haft stor nytta av dem när lilla Siri varit sjuk. Gummorna gav kloka råd och kokade mediciner av skogens alla örter.
Trots alla vänner och friheten i skogen var det inte förrän lilla Siri kom till henne som Wilda kände en mening med sitt liv. För varje dag hade hennes kärlek till Siri växt samtidigt med rädslan att förlora henne.
”Jag har ju berättat tusen gånger att jag har fått dig som gåva av den stora skogsanden” sa Wilda med ett snett leende. Jag hittade dig på trappen och har älskat dig sen den första gång jag såg dig!”
”Men mamma! Jag är stor nu, jag vet att alla barn måste ha en mamma och en pappa. Det har Henry berättat!” sa Siri med en suck. Dessutom sa han att barn inte blir till på trappen! Jag har legat inuti din mage säger han!… Har jag det mamma?”

För bråkdelen av en sekund kände Wilda en tvekan men sedan tog hon sakta av sig förklädet och satte sig ned bredvid Siri.
”Älskling, Jag hittade dig på trappen. Det är alldeles sant.” Wilda satte sin hand under Siris haka. ”Men jag är din mamma ändå och jag älskar dig mest av all på jorden!”
”Det är inte sant! sa Siri med gråten i halsen ”mammor har barn i magen inte på trappen!”
Wilda tog ett djupt andetag, höll om Siri och viskade i hennes öra:
”Min lilla skatt jag lovar att jag skall berätta allt för dig om du lovar att tro på mig när jag säger att du betyder allt för mig och att jag är den som är din mamma trots allt.”


Wilda hämtade den väl undangömda guldmedaljongen. Hon hade tänkt spara den till längre fram, kanske medvetet skjutit på tanken att behöva berätta allt. Men nu var väl en tidpunkt som var lika bra som någon annan. Siri satte sig i Wildas knä och tillsammans såg de på på den hjärtformade medaljongen, öppnade den. Wilda lät Siris fingrar röra vid hårlocken. Siri såg på den medan Wilda berättade hela historien. Wilda hängde den sedan runt Siris hals.
”Men jag vill att DU är min mamma!” pep Siri plötsligt och borrade in huvudet bland alla lockar. ”Jag vill inte ha någon annan mamma!”

Plötsligt slet sig Siri ur Wildas famn, grep sin fiol och försvann gråtande in i skogens dunkel.
”Siri!” Wilda sprang efter ropade och letade men ingenstans såg hon flickan. Efter en lång stunds letande och ropande satte hon sig nervöst på trappen. Oron ville inte släppa. Även om hon visste att Siri var väl bekant med skogen och alla dess väsen så kunde det vara farligt, speciellt när det började skymma.





Chapter 3/

The Golden locket


“Mummy?” Siri poked in her food with a thoughtful look on her face ”Where exactly is my father?”
Wilda dropped the dish brush into the washing-up bowl. She had expected this question. Not necessarily at this moment, but she knew that Siri would wonder about this some day.
“ But darling, You know I have told You this” Wilda turned slowly towards Siri. In the light from the window her curly long hair looked like a halo.
Wilda had lived in the forrest all of her life and enjoyed every moment of it. She had many friends among the fairies, trolls and witches. She hated the word “witch”, she preferred to call them wise old women instead. It was only the humans in the village that insisted on scaring
them off in fear of their witchcraft. Wilda herself had very good help from them when Siri had been ill. The wise old women gave her good advice and cooked her some medicine from the herbs of the forrest. Despite all the friends and the freedom in the forrest it wasn´t until Siri came to Wilda that she felt a true meaning of her life. With every day the love for her grew and along with that the fear of loosing her.

“ I told You a thousand times that You were a gift from the great spirit of the forrest” Wilda said with a crooked smile “I found You on the stairs and I have loved you ever since the first time I saw You!”
“But mummy! I´m a big girl now, I know that all children have to have a father and a mother. Henry told me so!” Siri said with a sigh “ And he said that children are not born on the stairs! I have been inside Your belly he said!…haven´t I mummy?”


For a fraction of a second Wilda hesitated but then she slowly took off her apron and sat beside Siri.
“Darling, I found You on the stairs.That´s the truth” Wilda put her hand under Siris chin. “But I´m Your mother anyway and I love You Most of all in the world!”
“That isn´t true!” Siri said trying not to cry “mothers have their baby in the belly, not on the stairs!”
Wilda took a deep breath, held her arms around Siri and whispered in her ear:
“My little treasure I promise
to tell You all if You promise to believe me when I say that I´m Your mother despite everything.”


Wilda went up to fetch the well hidden golden locket. She had planned to save it for later, perhaps deliberately pushed the whole thing in front of her so she wouldn´t have to tell. But now was as good as any other time. Siri sat on her lap and together they looked at the heartshaped locket, opened it. Wilda let Siri touch the lock of hair. Siri looked at it while Wilda told her the whole story. Then Wilda hang the locket around Siris neck.
“But I want YOU to be my mother!”Siri whined “I don´t want another mummy!”


Suddenly Siri pulled out of Wildas arms, grabbed the violin and ran of into the dark woods crying.
“Siri!” Wilda ran after her and called for her but she was not to be found anywhere. After a long time of search and calling she sat down nervously on the stairs. She couldn´t stop worrying. Even if she knew that Siri was
familiar with the forrest and all it´s beeings it could get dangerous, especially when it was beginning to get dark outside.





Kapitel 3/

Guld medaljongen fortsättning ...


Drottning Rani gick av och an i sitt vita palats. I sina händer höll hon sin lilla tama burfågel. Otåligt tittade hon hela tiden ut genom fönstret. Det enda hon såg i sitt avlägsna kungarike var en ödslig slätt där vinden yrde snön i yviga cirklar.
Ryktet hade viskande nått henne när hon längtat som mest. Det fanns ett föräldralöst barn sades det med en alldeles underbar förmåga att förtrolla alla omkring sig med melodierna från sin fiol. Ryktet etsade sig fast i drottningens tankar.



Saknaden efter ett eget barn hade blivit så svår att drottningen med åren blivit sjuk. Hon hade dragit sig undan i sin kammare i ensamhet. Kungen blev mycket oroad. Han hade försökt att glädja henne med allt han kunde komma på. Det var gycklare, musikanter, små grisar, katter och allehanda djur. Alla hade de i en strid ström passerat slottet men ingenting hjälpte. Hans sista försök var en liten vit vargvalp som fångats av kungens vakter. Drottningen blev mycket fäst vid den lilla vargvalpen och blev mycket gladare till sinnes även om valpen , som hon kallade Loki, inte var någon egentlig ersättning för det efterlängtade barnet. Valpen växte upp till en ståtlig vit varg och följde drottningen överallt.
Det där ryktet om barnet upptog snart så mycket av drottning Ranis tankar att hon till slut beslutade att skicka Loki för att leta reda på flickan och till varje pris ta med henne till drottningens palats. Kungen gav sitt bifall men skickade också i hemlighet ett par av sina bästa mannar att följa vargen...




Chapter 3/

The Golden locket..continues...




The queen Rani walked to and fro in her white palace. In her hands she held her tame bird wich she normally kept in a cage. She was constantly looking through the window with great impatience. The only thing she saw in her remote kingdom was a desolate landscape where the wind whirled up the snow in sweeping circles.

The rumour had whispered in her ear when she had longed the most. There was an orphaned child, it was said, with a wonderful power to enchant everybody around her with the music from her violin. The rumour etched into the queens mind.




The lack of child of her own had over the years become so hard that the queen became ill. She had withdrawn to her chambers in solitude. The king was very worried. He had tried to cheer her up with clowns, musicians, litlle pigs, cats and other animals. All had passed by the castle in a rapid stream but with no effect. His last try was a little white wolf cub that had been caught by the kings guards. The queen got very attached to the little cub, wich she called “Loki”, even though it was no replacement for a child of her own. Lori, the cub, grew up to be a magnificent white wolf that followed Rani the queen everywhere.
The rumour about the orphaned child soon occupied the queens mind so much that she finally decided to send Loki to find the girl and at any cost bring her to the queens palace. The king gave his approval but secretly ordered two of his most reliable men to follow the wolf...









Fortsättning följer!...Om du vill!
Vad tror du kommer att hända?...eller vad skulle du vilja att det hände?? Låt mig få höra!


To be continued! ...If You want to!
What do You think will happen?...or what would You want to happen?? Let me know!





Creditlist: All text and own photos copyright Liisa at Ottilias Veranda. The coverpicture is a digital collage made by Liisa with a background image from DCWV "The once upon a time stack". The Queen Rani and the King are dolls made by Alexandra Koukinova blended into a digital collage by Liisa. The golden locket pictures are from the internet and remaid digitally. The wolf pictures are from http://www.firstpeople.us/ . The white wolfs eyes is a photo by Allan Lacroix. All other photos by Liisa.

lördag 3 januari 2009

Siri... Kapitel 2 / Siri...Chapter 2


I dag i skrivandets stund är det riktigt kallt ute ca 18 minusgrader...hurrr! Så vi har gottat oss här inne med värmande brasor i alla kaminer. Så då passar jag på att posta kapitel 2 av sagan om "Siri och den vita vargen". Första kapitlet kan du läsa här. Luta dig bakåt med en kopp rykande varmt the...varsågod....


Today we have had a really cold day, about 18 degrees Celsius below zero...hrrr! Ao we have been in all day with warming fires in all the fireplaces. And what could suit better than posting chapter 2 of the fairytale "Siri and the white wolf". You can read chapter 1 here. Scroll down to the english part , lean back with a nice cup of tea and ...enjoy....



Kapitel 2/

Skogsrået

Grästuvorna yrde i luften som höstlöv i vinden. Ryttaren manade på sin häst som frustande galopperade in i den mörka skogen. I famnen höll han ett knyte hårt. Från knytet hördes ett tyst gnyende. I ett kort ögonblick kastade ryttaren en blick ned i knytet och såg på barnets rosiga ansikte varpå han stannade av i galoppen till skrittande. Ryttaren hade fått order om att rida in i den mörkaste delen av skogen så långt det var möjligt och lämna barnet där åt sitt eget öde men i denna korta sekund ändrade han med ens sin plan. Ryttaren stannade av och såg sig omkring, styrde sedan av hästen mot en liten stig som vek av till höger. Efter en kort stund skymtade han en öppen yta där solens strålar letade sig ner. Han klev av hästen, bar knytet fram till foten av ett stort träd. Där i skuggan lade han ned barnet som nu jollrade tyst. Ryttaren rättade till filten som barnet var inlindat i, strök henne varligt på kinden och reste sig för att återvända till hästen. Just när han satte foten i stigbygeln för att sätta sig upp gav barnet ifrån sig ett hjärtskärande skrik. Ryttaren hejdade rörelsen, suckade och vände tillbaka till barnet, lyfte upp knytet och vyssjade barnet till tystnad igen.



Med barnet på vänsterarmen och hästen i höger hand gick nu ryttaren sakta vidare på stigen mot en liten äng. Där i kanten av ängen skymtade han en litet grått hus. Han smög sig närmare och såg att huset var bebott. Där växte vackra blommor i rabatter framför fönstren och dörren stod lite på glänt. Inifrån huset hördes ljuv sång och musik. Ryttaren lämnade hästen och smög fram till ett fönster för att kika in. Därinne såg han till sin förvåning en mycket vacker ung kvinna som satt vid en orgel och sjöng. Ett leende spreds över ryttarens ansikte och han lade ned det lilla knytet på trappen alldeles utanför ytterdörren. Sakta drog han sig bakåt och försvann ljudlöst från platsen. En gång vände han sig om för att precis se ytterdörren öppnas och den unga kvinnans förvånade uppsyn när hon såg det lilla knytet på trappen.




Chapter 2/

The Forrest Fairy


Tufts of grass whirled through the air like autumn leaves in the wind. The rider urged the horse as it galloped into the dark forrest. In his arms he held a bundle very hard. From the bundle You could hear a quiet grumble. For a split second the rider looked down into the bundle and saw the little rosy-cheeked child whereupon he slowed down the horse to walking pace. The rider had orders to ride as far as possible into the dark forrest and leave the child there to it´s own destiny but in this split second he suddenly changed plans. The rider stopped, looked around and steered the horse to the right towards a narrow path. After awhile he spotted an open space where the sunbeams reached the ground. He got of the horse and put the baby by the foot of a giant tree. There in the shadow the babys sound turned into a quiet babble. The rider adjusted the blanket lightly, stroke the babys cheek and got up to return to the horse. Just as he was going to sit up in the saddle there was a heartbreaking scream from the baby. The rider froze in his movements , sighed and turned back to the baby, lifted up the bundle and hushed the baby to sleep.




With the child on his left arm and the horse in his right hand the rider continued slowly on the path towards a meadow. There on the edge of the meadow he saw a little gray house. He sneeked closer and saw that the house was inhabited. There were beautiful flowers growing infront of the windows and the front door was slightly open. From inside the house You could hear beautiful singing and music. The rider left the horse and moved closer, peeked through one of the windows. To his surprise he saw a very beautiful young woman who sat by an organ playing and singing. A smile spread on his face as he gently put down the baby on the stairs outside the front door. Slowly he moved backwards and dissapeared from the place without a sound. Once he looked back, just in time to se the surprised face of the young woman when she saw the bundle on her stairs.



Fortsättning...Kapitel 2 / Skogsrået


”Siri!…Siri!!” ett gällt rop skar genom luften.
”Var är den där jäntan nu igen!” mumlandet och ett undertryck fnissande kom från det vackra skogsrået Wilda, som en dag för sju år sedan fann ett litet knyte på trappen till sitt lilla hus.

Hon hade med stor förvåning öppnat knytet och förskräckt fått syn på den sötaste lilla flicka man kan tänka sig. Hon hade spanat ut mot ängen och skogen men ingen fanns där. Ett gnyende läte från flickan övergick i gråt och Wilda blev varse om att hon nog måste ta upp flickan. Hon lättade på filten för att lyfta upp den lilla när plötsligt en guldmedaljong föll ned på trappen med en klingande duns . Wilda tog både medaljongen och flickan in i stugan och stängde dörren. Hon lade flickan på sängen, såg på medaljongen öppnade den försiktigt, fingrade på hårlocken och läste inskriptionen "Till Siri min älskade dotter".
"Men lilla vän..." sa Wilda och såg medlidsamt på flickan " det verkar som om du ska bo här hos mig ett tag...vill du det ?" Wilda kände plötsligt sig alldeles vimsig tog upp barnet samtidigt som miljoner tankar for genom hennes huvud.

"Men...herregud! Vad ska du äta...och… hur i himmelen sköter man en sådan här liten en??"


Åren gick och lilla Siri växte upp till en mycket klok, vacker och begåvad liten flicka. Wilda märkte tidigt att lilla Siri var mycket musikalisk och eftersom hon själv tyckte mycket om att sjunga och spela så uppmuntrade hon den lilla att ta efter. Redan vid fyra års ålder fick lilla Siri en fiol som hon snart lärde sig hantera mycket skickligt.

Dagarna spenderade lilla Siri ute i skogen bland all sina djurvänner. Ofta spelade hon för dem och alla som lyssnade blev som förtrollade av de vackra tonerna. Allra helst grodan Henry som blev en av Siris bästa vänner. Med honom hade hon långa diskussioner om allt som hände i skogen. Som den här dagen.



”Siri!!!…” Nu först hörde hon Wildas rop.
”Nu är det nog bäst att du går till din mamma” sa grodan med ett fniss. ” du vill väl inte missa kvällsmaten!”
”Oj då!” pep Siri vände sig om och började springa hemåt. ”Vi ses sen!” ropade hon utan att vända på huvudet. Hade hon gjort det hade hon kanske upptäck ett par lysande ögon i dunklet som spanande följde hennes rörelser...


Fortsättning följer i nästa kapitel!.... Om du vill!





Chapter 2 / The Forrest Fairy ...continues....

”Siri!…Siri!!” a call in a shrill tone cut through the air.
“Now where is that girl again!” the mumbeling and a stifled giggle came from the beatiful forrest fairy Wilda, who one day seven years ago found a little bundle on the stairs to her home.

She had opened the bundle with great surprise and astonishment looked upon the cutest little girl You could imagine. She had looked around on the meadow and into the forrest but not a sign of anyone. A wining sound from the girl soon became real crying and Wilda realized that she had to pick the girl up. When she unfolded the blanket and lifted up the girl a golden locket fell to the ground with a ringing metallic sound. Wilda took both the girl and the locket indoors and shut the door behind her. She laid the girl on the bed, looked at the locket opened it carefully, touched the lock of hair and read the inscription “ to Siri my beloved daughter”.
“Oh You poor thing…” Wilda said and looked upon the little girl with pitty “ It looks like You are going to stay here with me for a while…what do You say about that? “ Wilda suddenly felt all dizzy as she lifted up the child and a million thoughts rushed through her head.

“But…O my lord! What will You eat…and…how in the heavens name does one take care of a itty little thing like You??”


The years went by and little Siri grew up to be a very wise, beautiful and talanted little girl. Wilda noticed at an early age that little Siri was gifted with a great musical talent and because she enjoyed singing and playing herself she encouraged the little girl to learn from her. Already at the age of four she got a violin which she soon learned to handle with great skill.


Siri spent most of her days playing in the woods with her animal friends. Often she would play for them and anyone who listened was enchanted by the wonderful notes. Most of all the frog, Henry, who became one of Siris best friends. She could sit all day and have long conversations with him about everything that happened in the woods. And that was exactly what she did today.

”Siri!!!…” Now she heard Wilda calling.

“ You´ve better go home to your mummy” Henry the frog said with a giggle. “You wouldn´t want to miss supper would You?”

“Ooops” said Siri and turned around to run for home. “See You later then!” she called out without turning her head. If she would have done that she might have caught a glimse of a pair of glowing eyes in the dark woods following her every movement...

To be continued in the next chapter!… If You want to!




Det var allt för denna gång. Vill du höra mera? Är det för mycket text att läsa?? Lämna gärna en kommentar (bra eller dåligt!). Du vet väl om att du kan prenumerera på inlägg eller välja att följa bloggen. Kolla längst upp på sidan till höger! Välkommen åter!

That´s all for now . Do You want to hear moore? Do you think it´s too much text??I would be thrilled if You leave a comment (good or bad!) Do You know that You can subscribe to this blogs feed or follow this blog? Look at the top of this page in the right column! Welcome back!





Creditlist: All text and own photos copyright Liisa at Ottilias Veranda. The coverpicture is a digital collage made by Liisa with a background image from DCWV "The once upon a time stack". The Forrest fairy is a doll made by Alexandra Koukinova blended into a digital collage by Liisa. The background of the girl and the frog is from the internet. All other photos by Liisa.

fredag 2 januari 2009

Ny Saga! / New Fairytale!





Prolog / Prologue

När jag vandrade i ner mot sjön i ett frostigt landskap häromdagen blev jag så betagen av alla vackra färger och gnistrande iskristaller att inspirationen till en ny liten saga tog fart. Den handlar om en liten speciell flicka och om det som är drivkraften i oss alla...kärleken! Detta är bara en enkel liten saga utan att aspirera på att vara något stort författarverk! Jag gör som förut: skriver en bit i taget utan att veta slutet...en effekt av att vara småbarns förälder tror jag. Det finns ingen tid att skriva klart allt från början! Men desto mer spännande kan det bli!

Ber om ursäkt för översättningen eftersom jag inte är en litterär översättare. Jag har beslutat att hålla samman kapitlen på varje språk så det blir lättare att läsa. Så varsågod skrolla ner, förströ dig en liten stund och dröm dig bort...

When I took a walk down to the lake the other day I was so captured by the enchanting frosty landscape with it´s breathtaking colours and glimmering ice crystals that my head was full of inspiration for a new little fairytale. It´s about a special little girl and the power that drives us all...love! This is just a simple story, not claiming to be a writers masterpiece! I will do as before: write a little chapter at the time not knowing the end of it all!...an effect of being a mother with small children I suppose... there is never enought time to write all of it at one time! But it might get moore interesting this way!

I appologize for the translation as I´m not a litterary translator. I have decided to separate the whole chapters by language to make it easier for You to read. So scroll down please ,enjoy and dream away for a little moment...



Kapitel 1/


Hur det hela började


Långt , långt borta i ett fjärran land för länge sedan såg en liten flicka dagens ljus en kylig vårmorgon. Om hon hade fått veta vilket rabalder hennes tillkomst skapade hade hon förmodligen valt att födas någon annanstans. Nu är det ju inte något som man kan styra över så därför gjorde hon sin dramatiska entré i denna arla morgonstund medan dimman sakta lättade i skogsbrynet.

Flickans mor, Louisa, var en mycket ung kvinna av kunglig härkomst som oturligt nog förälskat sig i vacker ung man av folket. Detta sågs inte med blida ögon av hennes stränge styvfar. Han hade redan utsett en passande make, en äldre man med stora rikedomar och eget fustendöme. Styvfadern såg detta som en utsökt lösning eftersom det började sina i hans egen kassa. Om Louisas mor hade levt kanske historien hade tett sig annorlunda, vem vet?

Louisa försökte förtvivlat länge dölja sin graviditet och lyckades så långt att hennes styvfar insåg att det var försent. Förgrymmad sände han bort sin styvdotter till en avlägsen plats i landet nära de stora skogarna där vittror, älvor och trollpack bodde. Där fick hon vara ifred för nyfikna blickar och elaka tungor och samtidigt som hon blev väl omhändertagen av en bondkvinna i byn. Styvfadern ursäktade hennes frånvaro för den tilltänkte maken med att hon fick utbildning i konsten att bli god hustru. Fadern till barnet förvisades för evigt ur landet.

Månaderna gick och Louisa sörjde sin kärlek samtidigt som hon kände livet växa inom sig. Med varje spark och rörelse blev detta ofödda barn henne mer kärt för varje dag som gick. Samtidigt kände hon en förfäran inför den kommande nedkomsten för hon förstod att hennes styvfar aldrig skulle tillåta henne att behålla barnet.

Det var kanske av den anledningen som barnets nedkomst blev så dramatisk. Både mor och barn blev svårt medtagna. Så mycket att bondkvinnan övertygade Louisas styvfar om att låta dottern få behålla barnet en tid tills de bägge tillfrisknat. Så blev det.

Två månader gick och både Louisa och barnet var nu utom all fara. Men så kom den hemska dagen då den stränge styvfadern befallde att styvdottern skulle återbördas hem för att gifta sig med den tilltänkte äldre mannen. Tre män kom instormandes till byn med häst och vagn. Det krävdes två män för att hålla i Louisa medan den tredje tog barnet och red ut från byn in i den djupa skogen. Ännu vittna väggarna i huset om Louisas förtvivlan över att mista sitt barn. Hon hade förstått vad som komma skulle och i hemlighet försett barnet med en guldmedaljong med inskriptionen ”Till Siri min älskade dotter”. Inuti lade hon en lock av sitt mahognyfärgade hår. Louisa, som nu var helt utom sig, fördes i vagnen hem till sin styvfar.

Sålunda började alltså livets stig för vår lilla flicka Siri. Ingen lysande början kan tyckas men allt har en mening sägs det.

Fortsättning följer!...



Chapter 1/

How it all started


A long time ago in a country far, far away a little girl was born and saw her first light on a chilly morning in the spring. If she would have known what tremendous commotion her birth would create she would probably have chosen to be born somewhere else. Now because we are not the ones to decide about these things she made her dramatic entry into this world in the wee hours while the fog slowly diminished by the edge of the wood.

The little girls mother, Louisa, was a very young woman of royal blood who unfortunately fell in love with a beautiful young common man. This made her stepfather furious. He had already decided for her to marry an older man of great wealth and with a principality of his own. The stepfather thought of this as a clever solution knowing that his own fortune was beginning to run dry. If Louisas mother would have been alive the story might have come out differently, who knows?

Louisa tried desperately to hide her pregnancy and succeeded so well that when her stepfather realized what was going on it was already to late. Enraged he sent Louisa far away in the country to a place near the big forrests populated by trolls, fairies and witches. There she could be alone far away from curious eyes, mean and judging tongues. She was well looked after by a peasant woman in the village. The stepfather excused his daughters absence to the future husband with a lie that she was being educated to be a good wife. Louisas lover and father to the child was deported from the country for life.

The monts went by and Louisa mourned her great love, feeling the life growing inside her. As days went by every kick and movement made her moore and moore devoted to her unborn child. At the same time she felt horror with the upcoming birth at hand knowing that her stepfather never would allow her to keep the baby.

Perhaps it was this knowledge that made the birth so dramatic. Both mother and child were deeply exhausted with a critical condition. The situation was so severe that the peasant woman convinced Louisas stepfather that she was to keep the daughter for a while in order to get well. And so it was decided.

Two months went by and both Louisa and the child recovered well. But eventually the awful day arrived when Louisas strict stepfather commanded that his stepdaughter would return home to be married to the eldery man. Three men stormed the village with horse and carriage. It took two men to hold Louisa while the third man rode away from the village into the deep forrest with the child. Even today You can hear the walls bear witness of the desperation Louisa felt when she lost her baby. She had understood what eventually was going to happen and in secret provided the child with a golden locket with the inscription “To Siri my beloved daughter”. Inside the locket she put a lock of her own mahogany coloured hair. Louisa, now completely beside herself, was tranported home in the carriage to her stepfather.

Thus the path of life started for our little girl Siri. Not a brilliant start one might think but I believe it is said that there is a meaning with everything in life.

To be continued!...



Låt mig gärna veta vad du tycker! Vill du höra fortsättningen?...I så fall är du mer än välkommen tillbaka!

Please let me know what You think! Do You want to read the next chapter?...In that case You´re moore than welcome back!




Creditlist: All text copyright Liisa at Ottilias Veranda. The coverpicture is a digital collage made by Liisa with a background image from DCWV "The once upon a time stack". The mother and child image is from the internet ,unknown photographer.