lördag 29 mars 2008

Blogger reward..


Jag har fått en blogger utmärkelse från Marianne ! Tusen tack ! Det är alltid uppmuntrande att bli utnämnd till en "award". Det är bara det att det är svårt att plocka ut bara några stycken som skall ha detta pris i sin tur. Aaggggh! Reglerna är att det måste vara någon som bloggar med mening!

I have recieved an award from Marianne ! Thank You! It is always encouraging to be nominated to these awards. It´s just hard to nominate just a few others for the reward. Arrghhh! The rules are that it must be someone who bloggs with a purpose!


Awarded parties must nominate five people who have not received the award.The blogs that receive the award must serve some purpose. Awarded parties must post the award banner on their site. The banner must remain linked to the above linked site.


Men det får bli som följer: /It will be as follows:

Lynn på "Sea Angels", för hon är så talangfull och alltid positiv! /Beacause she´s talanted and always positive!

Donna O´Brien på "The ribboned crown", för hon är så offantligt duktig och rolig dessutom! /beacuse she´s so talanted and funny!

Emily på "The Lavender Beekeeper", för att hon är så talangfull skribent! /Beacause she is a very talanted writer!

Mari på "Guldkant på livet" för hon sprider solsken! /beacuse she spreads the sunlight!

Linnea-Maria på "Linnea på landet" för hon är så trevlig och pysslig! /beacuse she is so nice and makes wonderful things!


Så blev det! / So be it...


Nu skall jag fortsätta skriva på min lilla saga! Vi ses! / Now I´m going to continue writing on my little story! See Ya!


onsdag 26 mars 2008

Drömmar.../ Dreams...



Man måste ha drömmar. Jag tenderar att ha lite för mycket drömmar (du skulle bara veta hur det ser ut i huvet på mig!) Men det är skönt att drömma ....om trädgård t.ex.!
Åååhhhhh....suck!
Wisteria är en av mina önskeväxter. Det är bara det att den går inte alls här uppe hos mig. Men kolla bara ....Är den inte fantastisk?

One has to have dreams. I tend to have a little too many dreams though ( Boy, if You could take a peek into my head!) But I enjoy dreaming... about gardening for instance!
Oooohh.....Sigh!
Wisteria is one of my favorite plants. But it will not grow this high upp i the north. But look at this.... Is it not to dye for?


Det finns vita och rosa Wisteria också men jag har för mig att de inte blommar lika rikligt som de blå.

There are white and pink Wisteria also but I don´t think that they blossom as much as the blue ones.



Men om jag skulle testa i vinterträdgården kanske?....som här:

But if I was to try to grow it in the orangerie (wintergarden)?...like this:

Ja, jag får väl fortsätta drömma!............

Well, I just have to continue dreaming!...........

Ha en fortsatt trevlig dag! Have a nice day!

Alla wisteriabilder fån div trädgårdshemsidor / All photos of wisteria from various gardenpages on the internet

tisdag 18 mars 2008

Eggstra,Eggstra !...


Påsken närmar sig och nu har den här hönsmamman lagt ägg! Vackra handgjorda blommande ägg, gnistrande som juveler! Alla är unika. De är väldigt kladdiga och arbetsintensiva att göra,varje ägg tar mellan 3-4 timmar (exklusive torktid). Fyll dem med godis eller bara ha dem framme som smycken året om. Jag gjorde en knippe ägg för två år sedan som jag sålde i en lokal blomsterbutik. Ett av de äggen hamnade faktiskt hos sångerskan Shirley Clamp!! Kul ! I år har jag gjort några igen. Men jag har kommit fram till att om jag skall sälja något så gör jag det via min blogg. Det passar mig bäst.

Easter time is here and this mother Hen has laid some eggs! Beautiful handmade flourishing eggs, shimmering like jewels! All of them unique. They are very messy to do and each egg takes about 3-4 hours of intesive work ( the drying time excluded). You can fill them with goodies or just keep them as decoration, all year round if You like. I made some eggs two years ago that I sold in a lokal flower shop. One of those eggs went home with a famous swedish singer, Shirley Clamp!! Fun! This year I have made some again. I have come to the conclusion that if I´m going to sell anything it will be from my blog. This suits me the best I think.




Kissemissar och harar bland förgätmigejer. Kitty and hare amongst forgetmenots.





Röda rosor.../ Red roses...






En av mina favoriter och den får stanna hemma hos mig ! Detta ägg har fått silverdekorationer, de andra är i guldfärg. This is my favorite and it will stay at home with me! It´s decorated with silverborders, the others haver gold coloured borders.



Dessa är några av de ägg som jag sålde i en blomssterbutik i stan för två år sedan. These are some of the eggs I sold in a lokal flowershop two years ago.




Söta kaniner som är sålda! Sold Sweet bunnies!




Om du är intresserad av något eller några av dessa så maila mig för prisuppgift. If You´re interested of one or moore of these: send me an email for priceinformation.



Alla ägg copyright/ All eggs copyright Liisa, Ottilias Veranda



Ha en eggstra underbar inledning på Påskhelgen! Hope You will have an eggstra wonderful start of the Easter holidays!


söndag 16 mars 2008

Underbar Morgon.../ Wonderful Morning....


Åh en sån underbar morgon...Åh en sån underbar dag!

Natt....Lyft upp gardinen...Släpp in det strålande ljuset av morgon....men ta det försiktigt...för jag är svag...hungrar efter nåd...

(Detta är en fri översättning av en fantastisk text och sång "Stupid" av Sarah McLachlan)


Oh what a wonderful morning...Oh what a wonderful day!

Night...Lift up the shades...Let in the brilliant light of the morning...but steady there now...for I am weak...starving for mercy...

(This is a piece of a fantastic text and song "Stupid" by Sarah Mclachlan)


Frukost i strålande morgonljus! /Breakfast in the brilliant light of the morning!


En underbar morgon att sitta i en solbelyst vinterträdgård som börjar vakna från sin törnrosasömn.

A wonderful morning to enjoy in the Wintergarden ,that is slowly awakening from its beautysleep.


Katterna älskar att ligga här ute i solen och spana in alla fåglar och ekorrar som letar efter mat på andra sidan glasrutan

The cats love to sit here in the sun, watching the birds and squirrels hunting for food just outside the window.

Esmeralda i solen / Esmeralda in the sun

Robin spanar på fåglar / Robin looking for birds


Hoppas din dag kommer att bli lika fin som denna ser ut att bli!

Hope Your day will be as wonderful as this hopefully will be!


lördag 15 mars 2008

Livet.../Life....

Är det något som har förändrats? /Is there anything that has changed?

Kannor och krukor från Miss Pickering /Pots and pans from Miss Pickering

Alla dagar som gick, inte visste jag att det var livet! I bland rusar dagarna iväg och man kan inte begripa vart de tar vägen. Men det är väl som sagt själva livet: Jobbet, barnen, skjutsa hit, skjutsa dit, handla, maten ,städningen, diskmaskinen som pajat, tvättmaskinen som vi fått igång igen, strykning (INTE min favoritsyssla!!)... (Om du undrar vad mannen gör så jobbar han jämt! )

All the days that went by, I didn´t know they where life itself. Sometimes the days just rush by and you have no clue what happened. But it´s life itself: Work, the children, drive them here, drive them there, shop, prepare dinner, cleaning, dishwasher not working, washingmashine just started to work again after a little fixing, ironing ( NOT my favorite thing!!)...(If You wonder what husband is doing, he´s working ALL the time!)


Men nu tänkte jag i alla fall visa vad jag fick för priser i OWOH (se tidigare poster) . Det här lilla vackra huskollaget fick jag från Collette från A Bird in the Hand. Tack o tack!! Nu hänger den i matrummet som sällskap till mina små kollage.
But now I want to show You what I won in the OWOH (look in older posts). I got this beautiful little housecollage from Collette at A Bird in the Hand. Thanks again!! It´s now hanging on the wall in the diningroom as company to my small collages.

Och dessa små läckra kakelplattor har färdats ända från Ellie i Nya Zeeland. Tack o bock!!
These gorgeous handmade tiles came to me all the way from Ellie in the New Zealand. Thanks again!!

Och till sist lite mer vackra blommor till ögontröst till mig och alla er andra!
And at last some beautiful flowers as eyecandy to me and all of You!

Alla foton på blommorna är från en mysig blomsterbutik i England /All the lovely flowerphotos are from a lovely flowershop in England: Miss Pickering.


Ha en fortsatt trevlig helg!
Have a wonderful weekend!


torsdag 6 mars 2008

Själarnas Trädgård Del 4 / Garden of Lost souls Part 4


Denna lilla historia skriver jag som ett tankeplåster till mig själv och alla andra mammor med barn som ständigt oroas av allt som händer i världen! I write this story as a band-aid on my thoughts to me and to all other mothers with children who worry all the time about the things happening in our world!


Del 4. Du kan skrolla nedåt till del 1, 2 och 3.
Part 4. You can scroll down to part 1, 2 and 3.


Kapitel 4 /Chapter 4


Gången slingrade sig uppåt hela tiden. Den lilla draken var behändig! Han lyste upp vår väg där i tunneln. Jag fick ömsom bära lille Zorro ömsom putta honom framför mig. Det rasslade lite oroväckande runt våra fötter och mitt hjärta hoppade till lite när jag i lilla drakens sken skymtade vad som orsakade ljudet!…Kryp! Små, svarta, läskiga skalbaggar! Jag svalde hårt, lyfte upp Zorro i famnen och tog bestämda steg framåt utan att titta ner. Plötsligt såg jag att det började ljusna lite grand. Vi gick runt en krök och där fanns ljuset! Vi var framme vid tunnelns slut. Äntligen!
Väl ute i ljuset såg jag mig omkring. Himlen var mörk och täckt av moln men en strimma dagsljus letade sig ner till marken. Vi var uppe på toppen av berget. Ett stenigt landskap bredde ut sig framför våra fötter. Den lilla draken flög oförtrutet framåt, jag började ha svårt att hänga med. Vi hoppade mellan stenformationerna och jag halkade nästan ned i en vattenfylld fåra.

The tunnel twisted and I could feel in my legs that we were moving upwards all the time. The little dragon was quite handy actually! He lit up our way with his flaming breath. Sometimes I carried little Zorro, sometimes I pushed him ahead of me. There was a little annoying ratteling sound around our feet. My heart jumped when I saw a glimse of what caused the sound… Bugs! Small, black, awful beetles! I took a deep breath ,lifted up little Zorro and took big determined steps forward without looking down. Suddenly it was getting lighter in the tunnel. We went around a corner and there was light! We were at the end of the tunnel. Finally! Out in the dayligth I took a look around. The sky was covered with dark clouds but a ray of daylight found it´s way to the ground. We were at the top of the mountain. A stony landscape appeared in front of us. The little dragon flew forward with an untiring energy, I was beginning to feel some difficulties to keep up with him. We jumped between the stoneformations and I almost slipped and fell.



När jag tittade upp kunde jag såg jag hur vidderna öppnade sig och i horisonten skymtade en sjö. Ett plötsligt gnäggande fick mig att vända mig om. En häst! Här ute i ingenstans? Hästen frustade och galopperade i en vid cirkel runt oss och fortsatte sen framåt ett stycke. Där stod han och slängde med huvudet så manen flög. Plötsligt stegrade sig hästen och sparkade med frambenen. Då såg jag slottet i horisonten. Korpar cirklade högt där ovanför.
-Det där måste vara slottet vi ska till, sa jag och såg att vi var tvungna att följa sjön en bra bit.
-Har du ridit någon gång? frågade jag Zorro.
-Jag har ridit på en ponny en gång, sa han stolt och tittade upp på mig. Har du? frågade han.
-Jag? Ha! Jag är expert på att rida! sa jag men bet mig genast i läppen för det där var väl inte riktigt sant. För att vara exakt hade jag väl på min höjd tittat på när mina brorsdöttrar ridit. Men jag hade rätt bra hand med djur, det visste jag.
Jag lockade på hästen och till min förvåning skrittade han fram och stoppade mulen i handen på mig. Jag strök honom över manen och viskade:
-Visst får väl vi rida på dig, min vän?
Hästen kastade med huvudet upp och ner precis som om han samtyckte. Jag ledde hästen fram till en stor sten. Jag klev upp på stenen och lade mig på magen över ryggen, precis som jag sett brorsbarnen göra. På något sätt fick jag sen över ena benet och kunde sätta mig upp. Jag lyfte försiktigt upp Zorro, satte honom framför mig och iakttog hästens reaktion. Men det gick bra!
- Håll i dig i manen, uppmanade jag Zorro.
- Det här gick ju strålande, sa jag och smackade på hästen som lugnt började gå i riktning mot slottet.

When I looked up I could see how the landscape opened and in the horizon I could discern a lake. A sudden neigh made me turn around. A horse! In the middle of nowhere? The horse snorted and galloped in a wide circle around us and finally stoped in front of us. There he stod shaking his head and mane . Suddenly the horse reared his legs. Then I saw the castle at the horizon. Ravens circulated high above.
-That must be the castle we are looking for, I said and realized that we would have to follow the waterside quite a long way.
-Have You ever been horsebackriding? I asked Zorro
-I did ride once on a pony, he replied proudly
and looked at me. Have You ever been riding? he asked.
-Me? Ha! I´m an expert on horseback riding! I said but emmidiately bit my lip. That wasn´t entirely true I must admit. To be exact I had only watched my nieces when they were riding. But I knew that I had a good hand with animals.
I called the horse and to my surprise he walked slowly to me and put his muzzle in my hand. I stroke his mane and whispered in his ear:
-Would You let us ride You, my friend?
The horse threw his head up and down just like he approved.
I took the horse to a big stone, climed up on it and, remembering my nieces, I eventually found myself sitting on the horse. Carefully I lifted Zorro up infront of me, watching the horses reactions. It went just fine! The little dragon made himself comfortable on my shoulder.
-Hold on to the mane, I said to Zorro.
-This was a piece of cake! I said and clicked my tounge. The horse moved on slowly towards the castle.


När vi ridit ett stycke och kommit in bakom muren såg jag att det fanns betydligt mer grönska och en liten bäck porlade stilla fram genom den låga vegetationen. Min blick följde det klara vattnet när jag plötsligt kände mig iakttagen. Jag såg åt sidan och fick syn på en liten människogestalt. Gestalten försvann in i gräset. Jag smackade på hästen och red lite närmare.
-Hallå! ropade jag, var inte rädd! Vi skall inte göra dig illa. Kom fram!
Sakta smög sig en liten flickgestalt fram. Hon var så liten och tanig att det kändes som om hon var genomskinlig. Hennes stora ögon såg längtande upp på mig.
-Får jag följa med er? viskade hon nästan.
-Men visst får du det! sa jag. Är du här alldeles ensam? Flickan nickade.
-Bor du i slottet? Frågade jag försiktigt. Jag insåg återigen smärtsamt detta barns öde.
-Jag sover bara där…Jag vill hem, viskade hon sorgset. Jag hittar inte hem själv.
Jag tog tag i hennes hand, lyfte med lätthet upp henne bakom mig. Hon var så tunn , så tunn.
-Jag letar efter ett magiskt skåp som skall finnas i slottet, vet du kanske var det finns? frågade jag.
- Det finns ett jätte gammalt skåp i den stora salen. Jag kan visa, sa flickan lite mer upprymd.

After a quite comfortable ride we approached the stone wall that surrounded the castle. On the other side the vegetation was much moore lush and a little murmuring stream divided the green field. As my eyes followed the clear water I felt like I was being watched. I looked to the side and saw a tiny figure. The little one dissapeared in amongst the green grass. I let the horse move a little closer.
-Hello! I called out, don´t be afraid! We wont hurt You. Come !
Very slowly a little girl peeked out from behind a tuft of grass. She was so skinny and tiny that I almost could see through her. She looked at me with longing big eyes.
-Can I come with You? she almost whispered.
-But of course ! I replied. Are You all alone? The girl nodded.
-Do You live in the castle? I asked carefully. I realized with a pain in my heart that this girl was wandering alone too.
-I only sleep there…I want to go home, she whispered with a sad voice. I cant find my way home.
I took hold of her hand and easily lifted her up behind me. She was so thin, so thin.
-I´m looking for a magic cupboard that is supposed to be in the castle. Perhaps You can tell me where it is? I asked the girl.
-There is a giant old cupboard in the big room. I can show You, said the girl a little more cheerful.



Vi red i på slottets innergård, hoppade av hästen och följde den lilla flickan som småsprang över kullerstenarna.
-Vänta! ropade jag. Vad heter du förresten?
-Alina, sa flickan med en liten antydan till ett leende.
-Alina, sa jag. Vilket vackert namn!
Inne i den stora salen fanns inte många möbler. Ett par gistna stolar och ett litet bord. Mot ena långväggen som var murad av sten stod ett gammalt skåp. Det var högt och längst upp satt något som såg ut som en klocka. I sidan på skåpet satt ett par vevar ungefär som på ett positivspel. Jag strök bort dammet på framsidan, en text framträdde och jag läste:
” The Fountain of Youth”.


We came in to the inner courtyard, jumped off the horse and followed the little girl who was running across the cobblestoned ground
-Wait! I called. I want to know Your name!
-Alina, said the girl with a hint of a smile.
-Alina, I said. What a beautiful name!
The big room was poorly furnitured. Only a couple of old chairs and a little table. Against one of the longsides of the room there stod an old cupboard. It was quite big with a kind of clock at the top. At the sides there where a couple of handles like on an old barrel organ. I wiped the dust away, a text appeared. I read it out loud:
“The Fountain of Youth”

-Ha! Vi hittade skåpet! Zorro och Alina dansade runt mig och skrattade.
-Men vad var det det gamla trädet sa egentligen? sa jag och strök mig eftertänksamt på hakan.
Jag mindes med ens: -Endast med denna skål kan du dricka ur Ungdomens källa. Skålen finns i det magiska skåpet som du bara kan öppna om du känner svaret på gåtan.
-Hmmm….vad kan det vara för gåta. Jag provade att veva på en av vevarna men inget hände.
-Prova den andra sa Alina och pekade på den som satt längre ned.
Jag vevade den andra och plötsligt hördes ett raspande ljud ungefär som från en gammal skiva.
-Känner du svaret på gåtan? Sa en sprucken röst från skåpet. Gåtan lyder:
-Vad är källan till evigt liv?
Jag stammade…vaddå evigt liv? Men hur skall jag veta det? Det vet väl inte ens de stora filosoferna, sa jag . Har du ingen enklare fråga? Jag tänkte så det knakade…Är det en kuggfråga eller? Så mindes jag vad trädet sagt:
-Svaret finns i ditt hjärta!
OK tänkte jag, vad skulle få mig att leva för evigt….Barnen?…visst, så är det! Genom våra barn lever vi vidare som gener från generation till generation!!
-Barnen! ropade jag.
Med ett knirkande ljud började den nedre luckan på skåpet att rullas upp. Skåpets innanmäte var dammigt , där låg ett tygknyte. Jag tog ut knytet och öppnade försiktigt en flik med Zorro, lilla draken och Alina hängandes över axeln. Det gnistrade till som ett gyllene ljus. En vacker bägare uppenbarade sig. Det här var alltså den gyllene skålen! Endast med denna kan du dricka ur Ungdomens källa! Så sa trädet. Jag knöt med andakt tyget runt midjan och såg till att bägaren inte kunde ramla ur. Jag kysste de bägge barnen på pannan och sa:
-Nu kan vi ta oss till Själarnas trädgård! Vi behöver nu bara hitta den förtrollade dammen. Var kan vi hitta den tro?

-Ha! We found the magic cupboard! Zorro and Alina were dancing around me, laughing.
But what was it that the old tree really said? I said and rubbed my chin thoughtfully. Then I remembered: “Only with this cup You can drink from the Fountain of Youth. The cup is in the magic cupboard wich You only can open if You know the answer to the question”
-Hmmm...What question could that be? I tried one of the handles but nothing happened.
-Try the other one ,said Alina and pointed at the one wich was below the first handle.
I turned the other handle and suddenly there was a rasping sound as from an old record.
-Do You know the answer to the question? said a broken voice . The Question is:
-What is the source to eternal life?
I stammered…What do you mean with eternal life?? How am I supposed to know that! I mean, not even the great philosophers know that! I said. Can´t You give me a simpler question? I was thinking…cracking my poor braine to peaces. Is it a catch question…or? Then I remembered what the tree said:
-The answer is in Your heart!
OK..What would make me live forever? I wondered….My children?…Of course, that´s how it is! Through our children we go on living forever as genes from one generation to another!
-The children! I shouted.
With a squeking sound the door below opened. Inside the cupboard, in the dust I saw a bundle of old fabric. I took out the bundle and with Zorro, Alina and the little dragon looking over my shoulder I slowly opened one of the edges. A shimmerig golden light hit my eyes. I lifted up a beautiful old cup. So this is the golden cup! Only with this cup You can drink from the Fountain of Youth! That is what the old tree said. I carefully tied the fabric with the cup inside to my waist like a bag. Ensuring me that it wouldn´t fall out.
I kissed both the children on their forehead and said:
-Now we can go on to the Garden of Lost Souls! We only have to find the enchanted pond. I wonder where can we fint it?



Alina viftade med ena armen i vädret, precis som i en skolsal.
-Jag vet, jag vet! Vi skall bara gå över en bro där borta, sa hon och pekade mot horisonten.
Vi satte oss alla tre på hästen , jag smackade och hästen gick försiktigt över bäcken och vidare mot horisonten.
-Där! ropade plötsligt Alina. Jag ser den! Där borta är bron! Visst är den vacker! Bortom den finns den förtrollade dammen , jag bara vet det!


Alina waved her hand just like in a school .
-I know, I know! We only have to pass a bridge over there, she said and pointed towards the horizon.
I lifted up the children an pulled myself up on the horseback. The horse started walking over the stream and towards the horizon.
-There! Alina shouted. I can see it! The bridge is over there! Isn´t it beautiful! Beyond the bridge we will find the enchanted pond. I just know it!





Fortsättning följer…./ To be continued………….




Copyrigt Liisa @ Ottilias Veranda All text och bild utan källtext är mina egna. All text and pictures without watermark are my own. I appologize for the poor translation of mine!



tisdag 4 mars 2008

Himmelsk musik.../ Heavenly music....

Så var vi hemma igen, helt slut och trötta men lyckliga, efter en fantastisk helg i musikens tecken. /So now we are back home again, tired but happy, after a wonderful weekend with heavenly music.


Äntligen fick vi träffa de mest fantastiska musiker som finns inom folkmusikens värld. Mina absoluta favoriter! The JPP!

Finally we got to meet the most brilliant musicians in the world of folkmusic. My alltime favorites! The JPP!

JPP i Hörsalen Norrköping fredagen 29/1 2008
Arto Järvelä violin - Matti Mäkelä violin- Mauno Järvelä violin -( Tommi Pyykönen violin)- Antti Järvelä double bass - Timo Alakotila harmonium

Vi åkte hela familjen till Norrköping för en suzuki helg ordnad av Norrköpings suzukiförening. Fredagen började med en fantastisk konsert i den gamla anrika Hörsalen. Det finns inte ord som kan beskriva de himmelska toner som dessa 5 grabbar (de är 6 st i vanliga fall) framförde. Så tajt och samspelt har jag inte ens hört dem på skiva. Ooooh...jag ryste och njöt! Och alla andra i familjen också .Utom möjligen 3,5 åringen som mest klättrade i alla roliga salongsstolar efter den långa bilresan ner från Dalarna...och i slutet av konserten när han tyckte att det var dags att åka hem högljutt undrade:

- Mamma det ä tåååtigt, ta vi åta hem nu?

We left home on friday for a 3,5 hours drive to Norrköping and a suzukiweekend arranged by the Norrköping suzuki association. The evening we spent listening to a most wonderful consert by the JPP. There are no words to describe the heavenly music they create. They play so extremely well and "tight" together. Ooooh...I was enjoing it with my whole heart! And the rest of the family too...except perhaps my 3,5 year old son who mostly spent the time climbing around in the exciting chairs in the auditorium after having spent too long time in the car...and in the end of the consert thinking it was time to go home ..laudly expressed:

-Mummy, it´s to booojing, can we go home now please!

Lördagen ägnades åt suzukilektioner av mästarna själva med assistans av Norrköpings lärare. Ibland 80 barn samtidigt som lärde sig spela låtar. Otroligt av Mauno Järvelä att hålla pli på så många ! 13 låtar lärde sig de äldsta barnen på bara 1,5 dag!

The whole day on saturday was spent in wonderful and fun lessons by the masters. Sometimes there were 80 children playing! Unbelievable work by Mauono Järvelä to leed so many and get them learning 13 tunes in just 1,5 days!

Söndagen var det genrep och slutligen en konsert med alla barnen ,lärarna och JPP. Jättefint!
Sunday there was rehearsals and finally a very fine consert with all children, teachers and of course the JPP!

Photo above: Webmaster of Norrköpings suzukiförening

Så nu känns det så tomt! Jag vill höra meeera! Helst skulle jag vilja ha dem hemma spelandes för mig hela tiden! Nåja vi ses förmodligen i sommar igen i Finland på Kaustinens folkmusikfestival.

So now it feels so empty! I want to hear mooore! I´d very much would like to have them at home playing for me all the time! Well we will hopefully meet again this summer in Finland at the Kaustinen Folkmusic festivals.



Nu går jag och sätter på en skiva ... Ha det gott JPP och alla andra!
Now I think I will go and play a CD ....Have a nice day JPP and All You others!