Alla helger är förbi och man är tillbaka den vanliga jobb-dagis-skola-laga mat- lunken. Hyacinterna är hopplöst överblommade och granen i gillestugan har sett sina bästa dagar. Den har fått nåd tack vare barnen som inte vill skiljas från den. Men i morgon åker den ut! Nu längtar jag efter ljuset och nya krafter! Faktiskt känns det som en inre rening när julen städas ut och man får plocka in nya fräscha blommor. Det känns som om det nya året , finans- och krigs kriser till trots, faktiskt kommer att föra med sig en hel del nya kreativa ideer i mitt liv! Känns spännande!
I dag har jag fortsatt på min lilla saga. Här kommer kapitel 3 ...håll till godo!
Du kan läsa kapitel 1
häroch kapitel 2
här 
All holidays are over and I´m back in the squirrel wheel with work-kindergarte-school-home to prepare dinner run. The hyacinths have withered and the christmastree has seen better days. It´s still here beacuse the children don´t want to get rid of it. But tomorrow it´s moving out! I long for the light and new beginnings! It actually feels like an inner cleaning of the soul when the christmas is cleaned away and the first fresh boquet of tulips arrives. It feels like this new year, despite the financial and war crisis, will bring a lot of new creative ideas into my life! Feels exiting!Today I have completed another chapter of my little story. This is chapter 3 , scroll down to the english part... enjoy!You can read chapter 1 hereand chapter 2 here
Kapitel 3/
Guld medaljongen“Mamma?” Siri petade i maten och såg fundersam ut ”var är min pappa egentligen?”
Wilda tappade diskborsten i baljan. Hon hade väntat på den här frågan. Hon hade kanske inte trott att den skulle komma just nu, men hon visste att Siri en dag skulle undra.
”Älskling, det har jag ju berättat för dig ” Wilda vände sig sakta om mot Siri. I ljusskenet från fönstret lyste hennes långa lockiga hår som en gloria. Wilda hade levt hela sitt liv i skogen och trivts bra med det. Hon hade många vänner bland älvor, troll och häxor. Själv avskydde Wilda ordet häxa, hon föredrog att kalla dem för kloka gummor. Det var bara människorna i byn som envisades med att skrämma bort dem av rädsla för deras trollkonster. Wilda hade själv haft stor nytta av dem när lilla Siri varit sjuk. Gummorna gav kloka råd och kokade mediciner av skogens alla örter.
Trots alla vänner och friheten i skogen var det inte förrän lilla Siri kom till henne som Wilda kände en mening med sitt liv. För varje dag hade hennes kärlek till Siri växt samtidigt med rädslan att förlora henne.
”Jag har ju berättat tusen gånger att jag har fått dig som gåva av den stora skogsanden” sa Wilda med ett snett leende. Jag hittade dig på trappen och har älskat dig sen den första gång jag såg dig!”
”Men mamma! Jag är stor nu, jag vet att alla barn måste ha en mamma och en pappa. Det har Henry berättat!” sa Siri med en suck. Dessutom sa han att barn inte blir till på trappen! Jag har legat inuti din mage säger han!… Har jag det mamma?”
För bråkdelen av en sekund kände Wilda en tvekan men sedan tog hon sakta av sig förklädet och satte sig ned bredvid Siri.
”Älskling, Jag hittade dig på trappen. Det är alldeles sant.” Wilda satte sin hand under Siris haka. ”Men jag är din mamma ändå och jag älskar dig mest av all på jorden!”
”Det är inte sant! sa Siri med gråten i halsen ”mammor har barn i magen inte på trappen!”
Wilda tog ett djupt andetag, höll om Siri och viskade i hennes öra:
”Min lilla skatt jag lovar att jag skall berätta allt för dig om du lovar att tro på mig när jag säger att du betyder allt för mig och att jag är den som är din mamma trots allt.”
Wilda hämtade den väl undangömda guldmedaljongen. Hon hade tänkt spara den till längre fram, kanske medvetet skjutit på tanken att behöva berätta allt. Men nu var väl en tidpunkt som var lika bra som någon annan. Siri satte sig i Wildas knä och tillsammans såg de på på den hjärtformade medaljongen, öppnade den. Wilda lät Siris fingrar röra vid hårlocken. Siri såg på den medan Wilda berättade hela historien. Wilda hängde den sedan runt Siris hals.
”Men jag vill att DU är min mamma!” pep Siri plötsligt och borrade in huvudet bland alla lockar. ”Jag vill inte ha någon annan mamma!”
Plötsligt slet sig Siri ur Wildas famn, grep sin fiol och försvann gråtande in i skogens dunkel.
”Siri!” Wilda sprang efter ropade och letade men ingenstans såg hon flickan. Efter en lång stunds letande och ropande satte hon sig nervöst på trappen. Oron ville inte släppa. Även om hon visste att Siri var väl bekant med skogen och alla dess väsen så kunde det vara farligt, speciellt när det började skymma.
Chapter 3/ The Golden locket “Mummy?” Siri poked in her food with a thoughtful look on her face ”Where exactly is my father?”
Wilda dropped the dish brush into the washing-up bowl. She had expected this question. Not necessarily at this moment, but she knew that Siri would wonder about this some day.
“ But darling, You know I have told You this” Wilda turned slowly towards Siri. In the light from the window her curly long hair looked like a halo.
Wilda had lived in the forrest all of her life and enjoyed every moment of it. She had many friends among the fairies, trolls and witches. She hated the word “witch”, she preferred to call them wise old women instead. It was only the humans in the village that insisted on scaring them off in fear of their witchcraft. Wilda herself had very good help from them when Siri had been ill. The wise old women gave her good advice and cooked her some medicine from the herbs of the forrest. Despite all the friends and the freedom in the forrest it wasn´t until Siri came to Wilda that she felt a true meaning of her life. With every day the love for her grew and along with that the fear of loosing her.
“ I told You a thousand times that You were a gift from the great spirit of the forrest” Wilda said with a crooked smile “I found You on the stairs and I have loved you ever since the first time I saw You!”
“But mummy! I´m a big girl now, I know that all children have to have a father and a mother. Henry told me so!” Siri said with a sigh “ And he said that children are not born on the stairs! I have been inside Your belly he said!…haven´t I mummy?” For a fraction of a second Wilda hesitated but then she slowly took off her apron and sat beside Siri.
“Darling, I found You on the stairs.That´s the truth” Wilda put her hand under Siris chin. “But I´m Your mother anyway and I love You Most of all in the world!”
“That isn´t true!” Siri said trying not to cry “mothers have their baby in the belly, not on the stairs!”
Wilda took a deep breath, held her arms around Siri and whispered in her ear:
“My little treasure I promise to tell You all if You promise to believe me when I say that I´m Your mother despite everything.”
Wilda went up to fetch the well hidden golden locket. She had planned to save it for later, perhaps deliberately pushed the whole thing in front of her so she wouldn´t have to tell. But now was as good as any other time. Siri sat on her lap and together they looked at the heartshaped locket, opened it. Wilda let Siri touch the lock of hair. Siri looked at it while Wilda told her the whole story. Then Wilda hang the locket around Siris neck.
“But I want YOU to be my mother!”Siri whined “I don´t want another mummy!” Suddenly Siri pulled out of Wildas arms, grabbed the violin and ran of into the dark woods crying.
“Siri!” Wilda ran after her and called for her but she was not to be found anywhere. After a long time of search and calling she sat down nervously on the stairs. She couldn´t stop worrying. Even if she knew that Siri was familiar with the forrest and all it´s beeings it could get dangerous, especially when it was beginning to get dark outside.
Kapitel 3/ Guld medaljongen fortsättning ...
Drottning Rani gick av och an i sitt vita palats. I sina händer höll hon sin lilla tama burfågel. Otåligt tittade hon hela tiden ut genom fönstret. Det enda hon såg i sitt avlägsna kungarike var en ödslig slätt där vinden yrde snön i yviga cirklar.
Ryktet hade viskande nått henne när hon längtat som mest. Det fanns ett föräldralöst barn sades det med en alldeles underbar förmåga att förtrolla alla omkring sig med melodierna från sin fiol. Ryktet etsade sig fast i drottningens tankar.
Saknaden efter ett eget barn hade blivit så svår att drottningen med åren blivit sjuk. Hon hade dragit sig undan i sin kammare i ensamhet. Kungen blev mycket oroad. Han hade försökt att glädja henne med allt han kunde komma på. Det var gycklare, musikanter, små grisar, katter och allehanda djur. Alla hade de i en strid ström passerat slottet men ingenting hjälpte. Hans sista försök var en liten vit vargvalp som fångats av kungens vakter. Drottningen blev mycket fäst vid den lilla vargvalpen och blev mycket gladare till sinnes även om valpen , som hon kallade Loki, inte var någon egentlig ersättning för det efterlängtade barnet. Valpen växte upp till en ståtlig vit varg och följde drottningen överallt.
Det där ryktet om barnet upptog snart så mycket av drottning Ranis tankar att hon till slut beslutade att skicka Loki för att leta reda på flickan och till varje pris ta med henne till drottningens palats. Kungen gav sitt bifall men skickade också i hemlighet ett par av sina bästa mannar att följa vargen...
Chapter 3/
The Golden locket..continues...The queen Rani walked to and fro in her white palace. In her hands she held her tame bird wich she normally kept in a cage. She was constantly looking through the window with great impatience. The only thing she saw in her remote kingdom was a desolate landscape where the wind whirled up the snow in sweeping circles.
The rumour had whispered in her ear when she had longed the most. There was an orphaned child, it was said, with a wonderful power to enchant everybody around her with the music from her violin. The rumour etched into the queens mind. 
The lack of child of her own had over the years become so hard that the queen became ill. She had withdrawn to her chambers in solitude. The king was very worried. He had tried to cheer her up with clowns, musicians, litlle pigs, cats and other animals. All had passed by the castle in a rapid stream but with no effect. His last try was a little white wolf cub that had been caught by the kings guards. The queen got very attached to the little cub, wich she called “Loki”, even though it was no replacement for a child of her own. Lori, the cub, grew up to be a magnificent white wolf that followed Rani the queen everywhere.
The rumour about the orphaned child soon occupied the queens mind so much that she finally decided to send Loki to find the girl and at any cost bring her to the queens palace. The king gave his approval but secretly ordered two of his most reliable men to follow the wolf...
Fortsättning följer!...Om du vill! Vad tror du kommer att hända?...eller vad skulle du vilja att det hände?? Låt mig få höra!
To be continued! ...If You want to! What do You think will happen?...or what would You want to happen?? Let me know!Creditlist: All text and own photos copyright Liisa at Ottilias Veranda. The coverpicture is a digital collage made by Liisa with a background image from DCWV "The once upon a time stack". The Queen Rani and the King are dolls made by Alexandra Koukinova blended into a digital collage by Liisa. The golden locket pictures are from the internet and remaid digitally. The wolf pictures are from http://www.firstpeople.us/ . The white wolfs eyes is a photo by Allan Lacroix. All other photos by Liisa.
Nä nu kollar jag in grannens bord ...där verkar det finnas mycket gott!...
.jpg)
Inlägg
