Förbättra verkligheten / To improve reality

Ett av mina första försök att lära mig mixed media där jag kopierade bilder, klistrade och målade. / One of my first attempts to learn mixed media where I copied pictures, glued and painted.

Jag har en vana (eller ovana) sedan tidiga år att vilja reparera det som går fel med en tavla eller teckning…man kan liksom återställa saker och ting till det som var meningen med konst.
Jag minns särskilt när jag fick den äran att klippa håret på min bror och insåg att jag hade klippt alldeles för kort. Bror blev ganska sur när han såg resultatet. Jag kände mig väldigt skyldig och skyndade mig att måla ett porträtt av honom …med längre hår!

Det där gäller fortfarande och idag använder jag alla tänkbara media som t.ex. att skriva och illustrera en liten saga som denna jag jobbar på för tillfället. Jag har en längre tid faktiskt känt mig bedrövad över det faktum att barn blir offer för allt mer nuförtiden. De försvinner spårlöst, blir utnyttjade och utsatta för brott som man inte ens kan tänka sig, de blir föräldralösa i spåren av sjukdomar m.m. Det känns som om denna värld i spåren av globaliseringen blir mer och mer grym. En del reagerar med att inte läsa om detta, ta på skygglapparna och leva vidare i sin lyckliga värld. Men det kan inte jag, jag plågar mig själv och blir kanske mer medveten om det jag har. Men när det blir för mycket och jag bara vill att allt skall sluta lyckligt, då fixar jag det på mitt eget vis. Som med denna lilla (helt fiktiva) historia som kommer inom kort.

Min väldigt "De Meng inspirerade" tavla / My very "De Meng inspired" painting

I have a habit ( or bad habit) since early years of wanting to repair things that go wrong with a drawing or a painting…You can sort of undo and redo things with art. I remember particulary when I had the honor of cutting my brothers hair and too late realized that I had cut it too short. I can tell You my brother wasn´t too happy! I felt very guilty and quickly painted a portrait of him…with longer hair!

That still applies to me but today I can use all kinds of media like collaging or writing and illustrating a little saga like this one that I´m working on now. I have felt sorrowful for a longer period of time over the facts that moore children nowadays have become victims of all kinds of cruelty in this globalized world. Children dissapear without a trace, they are being abused, they become orphans because of illness etc, etc. There seem to be no end to it. Some react to this by putting on their blinkers and continue to live their happy life. I can´t do this. I torture myself and perhaps I become moore aware of what I have. But when it all becomes too much and I only want things to have a happy ending I fix it in my own way. Like in this little (completely fictitious) story that I will post soon.

Fortsättning följer....! / To be continued.....!