Familjetid / Time for family

Foto: Molins fontän av Johan Peter Molin (1814-1873)

Jag och familjen tar oss några dagar tillsammans. Vi skall göra något spännande som jag kan berätta mer om senare. Det kan vara skönt att koppla av med annat och låta tankarna flöda fritt. Hämta inspiration helt enkelt för att orka med vardagen.

Me and my family are taking some days off together. We will do something exciting which I can tell You about later. It will be nice to relax with something completely different and let the mind rest and thoughts flow freely. Get some inspiration to take you through everyday life.

Foto: En trägårdsgång utanför Presidentpalatset i Tallin, sommaren 2007 /A gardenpath outside the Presidential palace in Tallin, Estonia, summer 2007.

Tack för alla värmande kommentarer till min lilla saga! Det är sån´t som gör det så roligt att fortsätta! Jag skriver kontinuerligt på den (i huvudet) Några dagar borta från datorn ger mig nog extra inspiration och kanske jag kan skåda ljuset i tunneln och slutet på sagan.

Thank You all for Your warming comments on my little fairytale! Theese things makes it worth and fun to continue! I´m constantly writing on it (in my head) Some days off the computer will probably give me extra inspiration to see the end and the light in the tunnel!

Extra uppmuntran och inspiration har jag även fått av gulliga Lynn på SeaAngels! Spread the Love award. Tack o tack!! Det värmer mitt hjärta!

I have recieved extra inspiration and encouragement from the ever so sweet Lynn at SeaAngels!Spread the love award. Thank You, thank You!! Warms my heart!

Detta vandringsprids vill jag dela med mig till alla men det får bli ett par namn:
till Mary på Across the pond och Colette på A bird in the hand !

This award I want to give to everybody but i´ll pick 2 names for now: Mary at Across the pond and Colette at A bird in the hand !

Ha en trevlig helg! Vi ses snart!/ Have a lovely weekend! See You soon!

Själarnas Trädgård del 3 /Garden of Lost Souls Part 3

Denna lilla historia skriver jag som ett tankeplåster till mig själv och alla andra mammor med barn som ständigt oroas av allt som händer i världen! I write this story as a band-aid on my thoughts to me and to all other mothers with children who worry all the time about the things happening in our world!

Del 3. Första och andra delen kan du skrolla till längre ned.
Part 3. You can scroll down to part one and two.



Kapitel 3 / Chapter 3

Vi tog oss försiktigt närmare den stora Drakingången. Jag höll Zorros hand hårt. Svärdet hade jag i min högra hand för säkerhets skull. Ovanför oss cirklade några korpar och kraxade olycksbådande. Inifrån öppningen hördes ett märkligt knarrande ljud. Den lilla draken flög runt mig, ställde sig i luften som en kolibri och liksom pekade in mot öppningen. Jag svalde hårt och vände mig mot lilla Zorro:
-Skall vi gå in då? frågade jag. Är du rädd?
-Ja, sa Zorro, men det gör inget för jag är ju med dig!
Hjälp!, skrek det i mitt huvud , jag visste ju inte vad som väntade där inne. Men så tänkte jag på vad den lilla pojken hade sagt och jag kände mig plötsligt lugn och beslutsam.
Vi smög oss försiktigt in. Jag stannade till och lät ögonen vänja sig vid dunklet. Det knarrande ljudet ökade i styrka. Minsann, lät det inte som snarkningar? Ett väldigt stort huvud täckt av fjäll uppenbarade sig framför oss. Den stora draken låg och sov! Zorro kved till och ställde sig bakom mig.
-Göm dig bakom den där stora stenen viskade jag och puffade honom åt sidan. Jag kände mig lugnare när jag såg att han tryckte in sig bakom en jätteklippa.

We moved closer to the Dragon entrance. I held Zorros hand tight. The sword was in my right hand, for safety I thought. Ravens were circulating high above us, croaking in an ominous way. From inside of the cave we heard a creaking sound. The little Dragon flew around me and stod still in the air like a colibri and pointed towards the opening. I took a deep breath and turned towards little Zorro:
-Shall we go in then? I asked. Are You afraid?
-Yes, said Zorro, but it doesn´t matter because I´m with You!
Inside my head I heard myself screaming: Help! I didn´t know what was waiting for us inside. But then I thought of what the little boy just said and suddenly I felt confident and calm. We crept in on our toes. We stopped and let our eyes get used to the dim light. The creaking sound increased. It sounds like someone snoring! I thought. In the poor light I could discern a giant head covered with scale. The big dragon was asleep! Zorro whined and hid behind me.
-Hide behind that big stone, I whispered and pushed him aside. I felt calmer when I saw him squeeze in behind a giant cliff.



Jag tog tag i svärdet med bägge händerna och förflyttade mig försiktigt i sidled. Jag studerade det väldiga monstret närmare. Han var lång, tjock och glänsande grönbrun till färgen, svansen var kraftig men benen såg förhållandevis små ut. Ur de stora näsborrarna steg en dimliknande rök. Plötsligt snubblade jag till och nästan ramlade. Jag tog emot mig med ena handen och tittade förskräckt mot drakens huvud. Men nej, han vaknade inte. Jag såg ned på backen för att se vad jag snubblat på och stelnade till med isande känsla i magen. Benknotor…små benknotor. Jag såg mig om i det dunkla ljuset och upptäckte massor av ben och små skallar. Så det var så det låg till! Han äter små barn, tänkte jag skräckslaget. Inte nog med att han är grym mot barn han dödar dem också! Jag kände hur ilskan åter vällde upp i mig. Hur kan detta monster få fortsätta utan att någon gör något åt det? Finns det ingen moral och rättvisa här i världen! Det är våra barn för guds skull!

I grabbed the sword with my both hands and moved carefully along the side of the sleeping dragon. I took a closer look of the monster. He was long, thick and the color of his scales were glimmering greenish brown. The tale was thick but the legs looked relatively small. A haze of smoke rised from his nostrils. Suddenly I stumbled and nearly fell. I landend on one of my hands an looked terrified towards the dragon, but no… he was still asleeep! I looked down on the ground to see what it was that I stumbled upon. My stomach turned and I felt my blood turn to ice. Bones…small bones. I looked around me and discovered moore bones and small sculls. So this is the game! He eats children! He is not only cruel to children but he kills them also! I felt the anger rising inside me. How can this monster continue without someone stopping it? Is there no moral or justice in the world! These are our children for Gods sake!



I ögonvrån såg mitt inre hur draken sakta lyfte på huvudet. Luften fylldes av ett overkligt morrande och en stinkande ånga väste ut mellan hans blottade tänder. Liksom i slow motion vände jag mig om med svärdet i en kraftig sving. Eggen nådde precis fram till odjurets hals och rev upp ett blödande sår.
Odjuret kastade med huvudet och utstötte ett skrik som fick blodet i mina ådror frysa till is. Frustande med glödande ögon väste monstret plötsligt:
-Ha, vem tror du att du är? Huvudet gjorde en cirklande rörelse mot mig. Jag kände den fruktansvärda andedräkten och höll andan.
- Tror du att du och det där lilla svärdet kan döda mig?…hans hesa hånskratt ekade i gången.
-Du kan aldrig sätta dit mig! …än mindre döda mig! Du är patetisk! Hans andedräkt övergick i en flammande eldslåga.
Jag kände hur jag krympte inombords. Min röst lät liten och ynklig och jag hade svårt att hålla tårarna borta:
-Men man kan inte…man får inte bara stjäla andras barn! Man kan inte vara så grym! Man måste älska barnen! Annars har vi ingen framtid!
Odjuret lutade sig fram skrattande, pekade på mitt bröst med sin framklo. Jag kände hur klon rispade lätt mot huden.
-Men du förstår, sa han väsande, jag älskar barnen och njuter av dem….innan jag dödar dem!

In the corner of my eye I saw how the dragon raised his head. A growl, unreal like from another world, and stinking steam poured from his slightly opened mouth revieling his bare teeth. As in slowmotion I turned around swinging my sword with a power I never thought I possessed. The edge touched the monsters throat and tored a bleading wound. The dragon swung his head around and uttered a cry of pain wich made me freeze to the bones. Snorting and with fire glowing in his eyes the monster suddenly turned to me and said:
-Ha, who do You think You are? The head made a circular movement towards me. I felt his discusting breath and held mine.
-Do You really think that You and that tiny little sword of yours can kill me!…his hoarse derisive laughter echoed in the cave.
-You can never get to me!…or kill me! You are pathetic! His breath turned into a flame.
I felt how my soul shrinked. My voice sounded small and pitiful and I could hardly keep from crying:
-But You can´t just … You can´t steal children from their parents! You can not be that cruel!
You have to love the children not torture them! Otherwise there is no future for any of us!
The monster leaned over, still laughing, pointed at my chest with his claw. I could feel the claw schratching my skin.
-But You see, he said hissing, I love the children and enjoy them…before I kill them!

Skrattet som följde fick mitt hjärta att mörkna. Det avgrundsdjupa svarta bara öppnade sig. Händerna grep krampaktigt kring svärdet.
Plötsligt svischade det till framför mig och en het flamma blixtrade till i ögonen på odjuret. Det var den lilla draken! Odjuret gnuggade skrikande sina ögon. Blixtsnabbt svängde jag runt med svärdet och stötte det i bröstet på den slingrande kroppen. Den lilla draken snurrade runt och spred sin eld över odjurets huvud. Jag stötte igen och igen tills jag skakande drog mig bakåt. Monstret vred sig av och an, ömsom eld ömsom ånga fräste ur munnen. Rörelserna avtog för att till slut stanna av. Det kändes som en evighet innan monstret låg helt stilla.
-Du rör inte våra barn längre! Min röst darrade och jag andades fortfarande häftigt när jag plötsligt mindes:
-Zorro! Jag sprang bort till klippan och fann honom ihopkrupen ,gråtande.
Jag tog honom i min famn, kramade hårt och smekte hans hår.
-Allt kommer att bli bra…shhhh…det är över nu.
Vi stod så länge, länge tills den lilla draken dansade framför mina ögon för att fånga min uppmärksamhet. Jag följde den lilla drakens dans längre in i gången, fortfarande med Zorro i min famn. Jag såg på den lille pojkens ansikte och sa mjukt:
-Nu ska du få se att du kommer härifrån.

The laughter that followed made my heart turn black. A dark deep abyss opened up inside me.
My hands desperately grasped the sword . Suddenly something swished infront me and a burning hot flame blew into the monsters eyes. It was the little dragon! The monster rubbed his eyes screaming. With the speed of lightning I turned around with the sword and crushed it into the giant dragons chest. His body twisted and I stabbed it again and again until I withdrew with shaking hands. The little dragon flew around his head blowing hot flames.
The monster turned his giant body from side to side while steam and flames came out of his wide open mouth. The movements diminished and finally stopped completely. It felt like an eternity before the monster layed still.
-You can not harm our children anylonger! My voice shivered and I breathed heavily when I suddenly remembered:
-Zorro! I ran to the giant cliff and found him huddeled up, crying.
I took him into my arms, hugged him tight and stroked his hair.
-Everything is going to be allright…shhhh…it´s over now.
We stod like that for a long,long time, until the little dragon danced infront of my eyes to catch my attention. I followed the little dragons dance further into a tunnel, still carrying Zorro in my arms. I looked at the little boys face and said softly:
-Now You´ll see. You will soon be out of here!


Fortsättning följer... / To be continued………..

Copyrigt Liisa @ Ottilias Veranda All text och bild utan källtext är mina egna. All text and pictures without watermark are my own, except the dragon pictures . I appologize for the poor translation of mine!

Reinkarnation??

Wolfgang Amadeus Mozart 6 years, 1762.

Det är lite mycket på gång nu men jag hinner posta det här som jag tycker att man måste se!

I´m quite buzy at the moment but I do have time to post this. This You have got to see!

Möt Akim Camara, ung talangfull violinist. /Meet Akim Camara, a very young and talanted violinist

I den första videon är Akim endast 3 år gammal, Låt oss sätta hans ålder i lite perspektiv:
Mozart började spela piano vid 4 års ålder.
Akim Camara var bara 2 år gammal när han fick sin första fiol lektion. I dag är han 5 år gammal och den yngste studenten på Music College of Hanns Eisler.

In this video Akim is three years old. Let’s put his age in perspective:
Mozart began piano lessons at age four.
Akim Camara was only two when he got his first violin lesson. Today he’s five years old, the youngest student at the Music College of Hanns Eisler.




Akim 3 år spelar konsert med André Rieu och hans orkester. Akim är nästan "potttränad" för denna konsert. /Akim 3 years old playing with André Rieu and his orhestra. Akim is almost "pottytrained" for this concert.
NOTE: Stäng av musiken längst ned i Bloggen annars blir det dubbel musik! / You can turn off the background music at the bottom of the blog, otherwise you will hear "double music"

Akim som bor i Tyskland med sin Afrikanske far och tyska mor, träffade musikläraren Birgit Thiele år 2003 med sin leksaksfiol i plast. Han kunde inte riktigt prata än men kunde lära sig att spela lite på alla orkesterinstrumenten. Thiele undervisade Akim två gånger i veckan och i December, fortfarande 2 år gammal, spelade han på en julkonsert på en skola iklädd blöja och napp.

Akim, who lives in Germany with his African father and German mother, auditioned for music teacher Birgit Thiele in 2003 with his plastic toy violin. He was still communicating in baby talk, but he was able to self-teach on all of the orchestral instruments. Thiele taught Akim twice a week and that December Akim, still only two, played at a school Christmas concert in his diapers and carrying a pacifier.

Akim är nu 5 år gammal. Han kommer att vara gäst hos André Rieu och The Johann Strauss Orchestra på Boardwalk Hall in Atlantic City, NJ, 25 Maj , 2008. Så om det är någon som befinner sig "over there", passa på att se honom så kan ni skryta med att ni såg Mästaren redan som barn!

Akim is now five years old. He will be a guest of André Rieu and The Johann Strauss Orchestra at Boardwalk Hall in Atlantic City, NJ on May 25, 2008. By then perhaps he’ll be six? So if he’s ever in your area don’t miss him. You’ll want to be able to say that you saw the Maestro play when he was just a kid!



Vad sägs om det? Underbarn! /What can one say? Wonderchild!



Jag kommer som sagt snart tillbaka med mer. Jag håller just nu på att skriva fortsättningen på sagan om Själarnas Trädgård , del 3 ...Så häng kvar!

I will be back with moore soon I hope. I´m writing the third part of the saga "Garden of lost souls" .....so stay tuned!

Vinnaren är.../ And the Winner is.....

Vilken fantastisk tilldragning denna One World One Heart Giveaway har varit! Tack Lisa Oceandreamer för initiativet! Jag har träffat på massor av nya spännande människor och bloggar. 426 deltagare från många olika länder!! Helt otroligt! Alla så oerhört positiva och trevliga! Jag kommer att ha många ställen att återkomma till!! Tack till alla som har lämnat en kommentar till min lilla "giveaway" (107 st!!)

What a great event this One World One Heart Giveaway has been! Thank You Lisa Oceandreamer for creating this event! I have met lots of new exciting people and blogs. 426 participants from all over the globe!! Unbelievable! And everybody so positive, nice and friendly! I will have many places to return to!! Thank´s to all of You who left a comment on my little giveaway (107!!)

I dag har jag haft lottdragning och fått en vinnare som får mitt handgjorda halssmycke!

Today I had a draw and there is a winner who will recieve my handmade necklage!

Jag skrev 107 nr på lappar, vek dem och slängde dem i makens "Indiana Jones" hatt. Blandade lite ...

I wrote 107numbers, cut and folded them, threw them into my husbands "Indiana Jones" hat. Mixed them a little...

Därefter fick min äldsta dotter dra en av lapparna....
My eldest daughter picked one of the notes...

Och hon drog / And she picked .....Ta Daa....

Mary Ann på Follow Your Bliss Designs!

Grattis! Smycket kommer på posten och jag skickar den direkt när jag fått adressen!

Congratulations! I will mail it to You as soon as possible, when I get the adress.

Glad Alla hjärtans Dag på alla Er!

Happy Valentines Day to All of You!

Nu ska vi se till vilken blogg ska jag först?!.....

Now lets see...to what blog am I heading next?!....

One World One Heart Giveaway

OK Jag är med! Lisa Oceandreamer på http://www.heartofthenest.blogspot.com/ arrangerar för andra året i rad en World Wide Giveaway. Det funkar så att alla som har en blogg och vill skänka något lägger up en post på sin blogg. Alla som kommer och lämnar en kommentar med en länk till sin blogg eller en emailadress har chansen att vara med i en dragning och vinna det föremålet. Läs mer här.

Jag har gjort en del smycken i mina dar. Några av dem visar jag här. Den som jag skall skänka till en lycklig vinnare är den som heter Explore, komplett med kedja. Så om du vill vara med och vinna så lämna en kommentar med möjlighet att nå dig så kommer jag att dra en vinnare den 14: e februari , dragningen sker 18:00 svensk tid.Vinnaren meddelas den 14:e februari (Alla hjärtans dag) Jag meddelar även på min blogg vem som vunnit. Lycka till!

Några av de smycken jag har gjort / Some of the jewelry I have made

Lisa Oceandreamer of Heart of the Nest and Imagination Cafe is hosting the 2nd annual ONE World-ONE Heart Event, starting Feb.1 and ending late night on Feb.13, with the winners of the artworks being announced on Feb. 14.
I have decided to join the One World-One Heart blog give-away, designed to bring bloggers together and introduce them to each other and expand our blogging world. I love this idea . Everybody participating is giving away something. All you have to DO is visit the participating blogs and leave a comment - that way you will go into the draw to win that particular piece of art!
for more info and a list of participants, the blog address is
http://oneworldevent.blogspot.com/2008/01/this-years-event-information.html
If you would like to participate in this give-away, leave a comment with your name and blog address and tell me that you would like to enter the give-away. Make sure I can contact you either at your blog or email. I will draw from the names and select a winner before 6 a.m.. February 14 Swedish Time. I will post who the winner is and send off this beautiful hand made necklage, called Explore, complete with a chain. Good Luck!

Här är min Giveaway: ett halssmycke.Explore, som jag har gjort själv. This is my Giveaway: the necklage, Explore, handmade by me.

Lycka till /Good Luck!

Själarnas Trädgård del 2 / Garden of lost Souls Part 2

Denna lilla historia skriver jag som ett tankeplåster till mig själv och alla andra mammor med barn som ständigt oroas av allt som händer i världen! Del 2. Första delen kan du skrolla till längre ner.

I write this story as a band-aid on my thoughts to me and to all other mothers with children who worry all the time about the things happening in our world! Part 2. You can scroll down to part 1.

Kapitel 2 / Chapter 2

-Hitåt!...Kom hitåt!
En vindpust kittlade mig i nacken. Jag vände mig om och ramlade nästan baklänges. Ett jätteträd!...som talade!...till mig! Håren reste sig i nacken på mig.
-Var inte rädd. Jag skall hjälpa dig, sa trädet med en skrovlig röst.
På något sätt tyckte jag att trädet verkade bekant, men jag skakade bort den tanken.
-Du kommer att få en vägvisare som tar dig till Drakarnas Dal, sa det gamla trädet.
Plötsligt fladdrade något förbi mina ögon. En rökelsedoft spred sig i luften och…vips landade en liten, liten drake på min hand! Det var det sötaste jag sett! Röken pyrde ur det lilla gapet och den gav ifrån sig ett väsande ljud.

-Here!….Over here!
A gust of wind tickled my neck. I turned around and almost fell backwards. A giant tree!…talking!…to me! My hair raised.
-Don´t be afraid. I will help You, said the tree with a harsh voice.
Somehow the tree seemed familiar.
-You will get a guide that will take You to the Dragon Valley, said the old tree.
Suddenly something fluttered past my eyes. A smell of incense spread through the air and…all of a sudden a tiny little dragon landed on my hand! It was the cutest thing I´d ever seen! Smoke came out from its tiny mouth and it made a hissing sound.

-Ge nu akt på vad jag nu skall berätta för dig, sa trädet. I Drakarnas Dal finns ett slott där du skall gå in och hämta den gyllene skålen.
-Gyllene skålen? sa jag frågande. Ajjj! Jag skrek till och skakade på handen. Den lilla rackaren bet mig! Den lilla draken fladdrade runt framför mig och blåste en puff av rök i ögonen på mig.
-Endast med denna skål kan du dricka ur Ungdomens källa. Skålen finns i det magiska skåpet som du bara kan öppna om du känner svaret på gåtan, sa det gamla trädet
-Men hallå! Vad är detta! Jag är ingen trollkarl!….kved jag.
-Svaret finns i ditt hjärta! sa trädet. När du fått med dig skålen skall du fortsätta till den förtrollade dammen. Där kommer du att få hjälp att hitta vidare….
-Förtrolla mig hit och förtrolla mig dit! Jag är ingen trollkarl sa jag ju! Mitt svar lät en aning ängsligt.
-Det är dags att gå nu, sa trädet.


-Now listen carefully to what I´m going to tell You, said the tree. In the Dragon Valley there is a castle. You will have to enter there and get the golden cup.
-The golden cup? I asked. Ouch!! I yelled and shook my hand. The little bastard bit me!
The little dragon fluttered in front of me and blew a puff of smoke into my eyes.
-It is only with this cup that You can drink from the Fountain of Youth. The cup is in a magic cupboard wich You only can open if You know the right answer to the question, said the old tree.
-But wait a minute! What is this! I´m no magician, I whined.
-The answer is in Your heart, said the tree. When You have the cup You continue to the enchanted pond. There You will get further help….
-Enchant me here and enchant me there! I said I´m no magician! My reply sounded a bit anxcious.
-It´s time to go now, said the tree.



Den lilla draken slet i min ärm och flög sen i väg en bit, viftade på svansen med tungan hängande utanför. Det såg komiskt ut, nästan som en valp som väntade på apport!
-Åh visst ja! Jag höll på att glömma, sa trädet och blåste mig i örat. Du behöver det här!
Med ett svisch och en duns föll ett stort svärd ner och landade med spetsen i backen rakt framför mig! Jag häpnade och med klingan fortfarande svajande frågade jag svagt:
-Vad skall jag med det där till??
-Du kommer att behöva det, men använd det klokt, sa trädet. Gå nu!
Jag drog upp svärdet såg på den glimmande eggen, tog den på ryggen och började följa efter den lilla draken som nu flög snabbare med röken slingrande som en lian efter sig.
Efter en bra stund började jag skönja ett högt berg i horisonten. Vid bergets fot kunde jag ana någon form av ingång och när jag kisade uppåt såg jag ett forsande vattenfall som föll nerför klipporna. Plötsligt stod där en blek liten pojke framför mig.



The little dragon pulled my sleeve and flew away a bit, wagged it´s tail with it´s tung hanging out of the mouth. It looked quite comical, like a puppy waiting to fetch!
-Oh I almost forgot, said the tree and blew in my ear. You will need this!
With a swisch and a thud a huge sword fell down and landed with the tip in the ground right in front of me. I was amazed and with the sword still swaying back and forth I asked with a light voice:
-What will I need that for??
-You will need it, but use it wisely, said the tree. Now go!
I pulled up the sword, looked at the glimmering edge, and threw the sword up on my back. I started to follow the little dragon wich now flew faster leaving a trail of smoke behind.
After awhile I could discern a high mountain at the horizon. On the foot of the mountain I could see some form of entrance and when I gazed up I saw a rushing waterfall falling down from the cliffs. Suddenly a little pale boy stod infront of me.






Han tittade sorgset på mig länge men alldeles tyst. Till slut kände jag mig tvungen att fråga:
-Men hej på dig lilla vän! Vad gör du här?
Jag fick inget svar utan pojken fortsatte att titta på mig nu med huvudet på sned.
-Vad heter du? försökte jag trevande.
-Vet inte, sa pojken och slog ned blicken i backen.
-Men något måste du väl heta ,frågade jag igen.
-Minns inte, sa pojken tyst.
-Minns du inte , sa jag förvånat. Var har du din mamma eller pappa då?
-Vet inte…jag har nog ingen mamma eller pappa ,sa pojken tyst och såg på mig. I alla fall minns dom inte mig.
Jag kände hur jag fick en klump i bröstet.
-Men lilla vän, det är väl klart att de minns dig! Varför säger du så?
-Om jag hade haft en mamma eller pappa hade dem hämtat mig för längesen, sa pojken med underläppen darrande, men det kommer ingen!
-Men älskade vän…rösten stockade sig i halsen…De kanske inte vet var du är! Men jag tror säkert att de letar efter dig hela tiden! Jag insåg med ens att denna lilla gosse måste ha vandrat här alldeles ensam mycket, mycket länge. Hans föräldrar var nog borta sedan länge.
-Nää, sa pojken på småpojkars vis, det gör de inte alls! Och förresten gör den där stora dumma draken att jag inte kommer härifrån! Pojken kastade sig i min famn gråtande.
Jag höll om den lilla kroppen som hulkade i min famn. Jag torkade hans tårar med mina händer och sa:
-Se på mig….vilken drake?
-Han bor där! sa pojken och pekade mot ingången i berget som jag först nu såg hade formen av ett drakhuvud.
-Han är jättedum mot mig! fortsatte pojken hulkande. Och jag är jätterädd för honom!
Medan jag vyssande försökte trösta den gråtande pojken kände jag hur ilskan inom mig växte. Vad är det för odjur som vill ett så litet barn illa? tänkte jag. Lejonhonan inom mig växte.
-Vet du vad, sa jag med en övertygelse som förvånade mig själv, ska vi ta och ge den där dumma draken en omgång!
-Mmm, snyftade pojken.
-Men vet du vad , jag måste ju ha ett namn på dig om vi skall gå vidare tillsammans. Vad skulle du vilja heta om du fick välja, frågade jag
Pojken funderade och plötsligt lyste det till i ögonen och han sa:
-Zorro! jag vill heta Zorro!
-Ok! sa jag och skrattade till. Kom nu Zorro så går vi!
Den lilla söta draken fladdrade till, flög och satte sig på Zorros axel.
-Den , min vän behöver du inte vara rädd för, sa jag. Han skall visa oss vägen.


He looked at me very sadly but all quiet. Eventually I felt the need to ask:
-But hello little fellow! What are You doing here?
The boy didn´t answer but stood quiet, tilted his head.
-What´s your name? I tried
-Don´t know, said the boy and looked at the ground.
-But You´ve got to have some name, I asked again.
-Don´t remember, said the boy quietly.
-You don’t remember? I asked astonished. Where is your mother or father then?
-Don´t know…I don’t think I have a mother or father, said the boy and looked sadly upon me. Anyway they don´t remember me.
I felt a lump in my throat.
-But dear, of course they remember You! Why do you say that?
-If I had a mother or father they would have come for me a long time ago, said the boy with a shivering lip, but noone ever comes!
-Oh my little darling…I lost my voice for a second…Perhaps they don´t know where You are. But I´m sure that they are surching for You all the time! I then realized that this poor boy had been here wandering all alone for a long, long time and that his parents probably were gone ages ago.
-Nope! Said the boy in the manner of little boys, they do not! And anyway that big mean dragon won´t let me go home! The boy through himself into my arms crying. I held his tiny body while he cryed loud. I dried his tears with my fingers and said:
-Look at me…what dragon?
-He lives over there! said the boy and pointed towards the entrance in the mountain wich I now discovered had the shape of a giant dragonhead.
-He´s really nasty to me! The boy continued crying. And I´m very afraid of him!
While I hushed and tried to comfort the boy I felt the anger grow inside me. What kind of an monster is it that want´s to hurt such a little child ? I thought. The lioness in me grew stronger.
-Do You know what? I asked with a conviction that surprised myself, what would You say if we go get him and give him what he deserves?
-Mmm, the boy sobbed.
-But in that case I will need a name to call You if we are going to go together. What would You want to be called if You were to choose yourself, I asked.
The boy thought a while and then his eyes lit up a little when he said:
-Zorro! I want to be called Zorro!
-Ok! I said and laughed a little. Come on now Zorro. Let´s go!
The cute little dragon flew up on Zorros shoulder.
-That my friend, I said, You don´t have to be afraid of. He will show us the way.



Fortsättning följer..../ To be continued....

Copyrigt Liisa @ Ottilias Veranda All text och bild utan källtext är mina egna. All text and pictures without watermark are my own. I appologize for the poor translation of mine!

Själarnas trädgård / Garden of lost souls

Denna lilla historia skriver jag som ett tankeplåster till mig själv och alla andra mammor med barn som ständigt oroas av allt som händer i världen!
I write this story as a band-aid on my thoughts to me and to all other mothers with children who worry all the time about the things happening in our world!

Kapitel 1 / Chapter 1

Sagan börjar på en enslig slingrande grusväg där jag tagit min tillflykt för en stärkande promenad bland skogar och ängar. På avstånd glimmade vattnet i den lilla skogstjärnen. Det har alltid fungerat för mig att inhämta kraft och rensa hjärnan på detta sätt. Plötsligt befann jag mig framför ett litet rött torp som jag aldrig sett förut. Jag måste ha gått vilse, var den första tanke som slog mig. Jag kisade mot huset och fick plötsligt syn på en gammal kvinna. Jag såg till min förvåning att hon satt och spann. Jag tänkte att jag måste fråga henne var jag befinner mig, så jag gick närmare:

The story beginns on a solitary country road where I went for a walk amongst the meadows and woods. On a distance I could see the glimmering surface of a little pond . This has always been a good way for me to clear my head and regain my strength. All of a sudden I found myself infront of a little red cottage I had never seen before. I must have lost my way I instantly thought. I squinted against the house and suddenly caught sight of an old woman. To my surprise I saw that she was spinning. I have to ask her where I am, I thought and walked a little closer.

-Ursäkta…men jag tycks ha gått vilse, sa jag
- Shhhhh…viskade hon tyst.
- Men…
- Shhhh!….hon höjde sin hand och tecknade : tyst.
- Ditt hjärta är sorgset…visst? frågade hon.
- Tja …jo…men
- Shhhhh!… Jag ställer frågorna här!
(OK… tänkte jag...har jag missat nåt här??)
- Du tänker på de där barnen eller hur?…de försvunna barnen? frågade hon.
Överraskad gav jag ett nickande till svar. Jag hade läst tidningarna.
- Ja…Jag kan inte sluta tänka på dem, sa jag…det är så sorgligt!
- Jag kan hjälpa dig att finna dem, sa hon.
- Visst! sa jag…polisens utredare kan inte hitta dem men du kan?…du måste skoja!
Hon tog tag i min arm och såg mig djupt i ögonen och viskade:

- Du måste tro…det är det enda som betyder nåt.
Jag ryste till men insåg med ens att jag var tvungen att följa denna kvinna till vart hon än skulle ta mig.

-Shhhhh!..she whispered…
-But…
-Shhhh!….she raised raised her hand and made the sign of silence.
-You have been sad at heart lately haven´t you? she asked.
-Well…yes…but
-Shhhhh!.. I´m the storyteller here!
(OK.. I though..have I missed something here??)
-You have been thinking about those children haven´t You?…The lost children? she asked.
I nodded ..surprised. I had read the newspapers.
-Yes…I don´t seem to get them out of my head, I said…It´s so sad!
-I can help You find them,she said.
-Sure! I said…the policeforces can´t find them but You can?…You must be kidding!
She took hold of my arm , looked deep into my eyes and whispered:
-You will have to belive…that´s the only thing that matters.
I shivered but suddenly I realized that I had to follow this woman to whereever she was taking me.

Kvinnan tog min hand och började snabbt gå mot skogen. Jag blev förvånad över den smidighet som den gamla kvinnan rörde sig med. När vi kommit ett stycke in i skogen vände hon sig om och sa tyst:

- Det finns en plats förstår du där alla vilsna små själar hamnar innan de finner sitt lugn. Några få själar är bara där och vänder för att sen återvända hem medan andra stannar en stund för att gå vidare. Det är svårt att hitta dit, speciellt för de som är väldigt små eller väldigt ledsna. Jag brukar hjälpa dem men jag börjar bli så gammal….. hon suckade och letade efter min blick.
- Du kan hjälpa dem… du kan bli den som följer dem fram, sa hon samtidigt som hon tryckte min hand hårt.
Instinktivt ryggade jag bakåt.
-Vad menar du? Jag kan väl inte…mumlade jag
-Du kan visst, sa hon nästan hårt.
-Du vill hjälpa eller hur?
Vid mitt tysta nickande log hon milt och pekade bort mot skogen.
- Gå nu ditåt tills du kommer till Livets Träd. Hon kan visa dig vidare förbi Drakarnas dal till Själarnas trädgård…
-Drakarnas dal??…..men vänta nu!
Kvinnan hade redan hunnit en bit bort när hon vände sig om och ropade:
- Oj, jag nästan glömde! Du måste dricka ur ungdomens källa för att komma tillbaka!
-Va!?… mitt svar ekade i skogen.
Kvinnan var redan borta. Kvar stod jag skälvande med öppen mun. Det här är bara för mycket tänkte jag. Jag måste drömma! Jag nöp mig själv i armen men inget hände.

The woman took my hand and walked rapidly towards the woods. I was surprised of how smoothly and lithe she moved. When we had walked a bit she turned around and said quietly:

-There is a place You see, where every lost little soul ends up before they regain their inner peace. A few souls only stay briefly and then return home, but others stay awhile before they continue their journey beyond. This place is hard to find especially for those who are young or very sad. I help them ,you see, but I´m getting old…she sighed and looked at me.
-You can help them…You can be the one who leed them to their destination, she said and squeezed my hand.
Instinctively I stepped back.
-What du You mean? I can´t…I mumbled
-Of course You can, she said with a firm voice.
-You wan´t to help, don´t You?
My my silent approval made her smile gently. She pointed towards the woods
-Now You go on that way and continue till You get to the Tree of Life. She will show You the way past the Dragon Valley to the Garden of Lost souls…
-Dragon Valley??…wait a minute!
The old woman was already on her way back when she turned around and shouted :
- Oh, I almost forgot! You have to drink from the Fountain of Youth to get back!
-What!?… my reply echoed in the woods.
The woman was gone. I stood there shivering with my mouth open. This is too much, I thought. I must be dreaming! I pinched my arm but nothing happened.

Fortsättning följer.... / To be continued....

Copyrigt Liisa @ Ottilias Veranda All text och bild utan källtext är mina egna. All text and pictures without watermark are my own. I appologize for the poor translation of mine!

Förbättra verkligheten / To improve reality

Ett av mina första försök att lära mig mixed media där jag kopierade bilder, klistrade och målade. / One of my first attempts to learn mixed media where I copied pictures, glued and painted.

Jag har en vana (eller ovana) sedan tidiga år att vilja reparera det som går fel med en tavla eller teckning…man kan liksom återställa saker och ting till det som var meningen med konst.
Jag minns särskilt när jag fick den äran att klippa håret på min bror och insåg att jag hade klippt alldeles för kort. Bror blev ganska sur när han såg resultatet. Jag kände mig väldigt skyldig och skyndade mig att måla ett porträtt av honom …med längre hår!

Det där gäller fortfarande och idag använder jag alla tänkbara media som t.ex. att skriva och illustrera en liten saga som denna jag jobbar på för tillfället. Jag har en längre tid faktiskt känt mig bedrövad över det faktum att barn blir offer för allt mer nuförtiden. De försvinner spårlöst, blir utnyttjade och utsatta för brott som man inte ens kan tänka sig, de blir föräldralösa i spåren av sjukdomar m.m. Det känns som om denna värld i spåren av globaliseringen blir mer och mer grym. En del reagerar med att inte läsa om detta, ta på skygglapparna och leva vidare i sin lyckliga värld. Men det kan inte jag, jag plågar mig själv och blir kanske mer medveten om det jag har. Men när det blir för mycket och jag bara vill att allt skall sluta lyckligt, då fixar jag det på mitt eget vis. Som med denna lilla (helt fiktiva) historia som kommer inom kort.

Min väldigt "De Meng inspirerade" tavla / My very "De Meng inspired" painting

I have a habit ( or bad habit) since early years of wanting to repair things that go wrong with a drawing or a painting…You can sort of undo and redo things with art. I remember particulary when I had the honor of cutting my brothers hair and too late realized that I had cut it too short. I can tell You my brother wasn´t too happy! I felt very guilty and quickly painted a portrait of him…with longer hair!

That still applies to me but today I can use all kinds of media like collaging or writing and illustrating a little saga like this one that I´m working on now. I have felt sorrowful for a longer period of time over the facts that moore children nowadays have become victims of all kinds of cruelty in this globalized world. Children dissapear without a trace, they are being abused, they become orphans because of illness etc, etc. There seem to be no end to it. Some react to this by putting on their blinkers and continue to live their happy life. I can´t do this. I torture myself and perhaps I become moore aware of what I have. But when it all becomes too much and I only want things to have a happy ending I fix it in my own way. Like in this little (completely fictitious) story that I will post soon.

Fortsättning följer....! / To be continued.....!

Jag överlever! / I will survive!

Jajjamänsan ...Jag har överlevt det ena maskeradkalaset! Just det...det ena! Det blev"bara" 15 barn ! Specialstyrkorna anlände (läs mormor och morfar) och det hela förlöpte väl. Alla barnen hade roligt hoppas jag. Men som sagt detta var det ena...det betyder att det kommer mera! Äldsta dottern fyller 8 år på söndag. Då firar vi i familjen och sen har jag övertalat henne att vi flyttar hennes kompiskalas en vecka framåt också...och att vi inte bjuder 20 st! (mamma då!)

Allright!...I survived one of the masquerade parties! Yes, that´s right...one of them! The total amount of children were "only" 15 and the specialforces arrived (that´s grandma and grandpa) so the whole thing went nice and smoothly. All the children enjoyed themselves I hope. But as I said this was one of the parties...that means there will be moore! My eldest daughter will be 8 years and we will celebate her with only the family this sunday . I convinced here to move the party for her friends a week ahead also...and that we won´t invite 20 children! (..Mother!!)







Och naturligtvis med en gammal scenograf till pappa så vill hon ha ett riktigt Piratkalas!! Jag har milt med med eftertryck meddelat pappa att detta får bli hans kalas att fixa!! (fast jag kan väl inte hålla mig borta förstår jag)


And of course with a father who has a past as a stage designer, she want´s to have a real pirate party!! I have told my husband mildly but with emphasis that this party will be his to fix!! ( but , knowing myself, I guess I can´t keep my fingers from it if!)






Mmmm Piratkalas...kalas för mamma! / Mmmm Pirate party...Yummy for mummy!


Fotnot: De vackra maskerna är äkta masker från venedig / The beautiful masks are real stuff from Venice

Maskerad!! / Masquerade!

Känner du hur det doftar....mmmmm! Nybakta kanelbullar...de måste bara provsmakas.

Can You feel the yummy scent from my kitchen...mmmmm! Fresh cinnamon buns...have to be tasted right away.

Ja i dag är det en himla massa handlande och bakande inför mellandotterns kalas i morgon
Hon har redan fyllt 6 år och vi har firat henne med familjen. Men kompiskalaset har vi flyttat på eftersom vi blev sjuka .

Today we have been busy shopping and baking for tomorrow. My second daughter has a birthdayparty with her friends. She has already turned 6 years old and we have celebrated her with just the family.

Hon bestämde sig för ett maskeradkalas och imorgon är alltså det STORA kalaset! Det kommer att bli ca 20 barn och några vuxna! VAD tänkte jag på egentligen!!...Mamma mia! Jag har redan ringt efter specialstyrkorna för hjälp!

She has decided to have a masquerade and tomorrow is the BIG party! There will be about 20 children and some adults! WHAT was I thinking!!....Puh! I have already called for the specialforces for help!